Zinnias perspektiv

Justin hade åkt och jag stod kvar. Jag hatade det. Hur en människas närvaro kunde få hela ens värld i rörelse och när personen saknades stod allt stilla och dagarna blev gråa.

Vad för det för något jag levde i egentligen? Varför är det såhär? Varför kan en människas frånvaro sänka hela livslusten? Det måste ändras. Mitt liv är inte slut. Det har bara börjat. Jag måste lära mig att se ljus i dagar då han inte är inkluderad.

 

Jag vaknade av väckarklockan. Det irriterande pipet trängde in genom öronen och fick mig att vakna av ett ryck. Jag kollade på mobilen och såg tre missade sms. Dom kunde jag läsa senare. Jag satte på mig mina myskläder och gick ner till köket. 

 - Godmorgon sömntuta! Det är en fin lördag! Tänkte du sova bort hela? Aylines glada röst fick ett stort leende att forma sig på mina läppar och jag gick fram till kylskåpet och tog fram yoghurt och müsli.

- Om du så gärna vill veta, Ayline så var jag uppe till tolv igår och det har varit en tuff vecka. Hon kollade sorgset på mig med sina stora ögon och gick mot mig och gav mig en varm kram bakifrån.

- Zinnia, han kommer tillbaka. Det är inte så att han tänker lämna dig för alltid. Skulle han aldrig klara. Ta tag i ditt liv nu. By the way, någon Alexander ringde förut. Han ville att du skulle ringa upp, sa Ayline medan hon hällde upp te is in stora ”Mornings never been my thing” kopp. 

- Va? Alexander efternamn? Hjärnan gick i högvarv medan jag försökte komma på vem Alexander var. 

- Kommer inte ihåg..

Jag åt upp min müsli under ett lugnande samtal med Ayline innan hon rusade iväg för att hinna sin buss. Min mobil ringde och jag sprang upp för att precis hinna acceptera samtalet.

- Zinnia! 

- Är det Zinnia jag har kommit till? Låter intressant... Hörde jag en lurig röst säga.

- JUSTIN! Skrek jag ut. 

- Hey baby! Hur är det hemma? Du har inte svarat på mitt sms så jag började bli orolig.

- Åh, det är bra! Själv? Förlåt, sov ganska länge idag. Saknar dig.

- Snälla säg inte så! Jag saknar dig jätte mycket shawty! Vi ses om tre veckor. Du skulle bara veta hur galna fansen är... Jag hörde en kvinnoröst i bakgrunden som lät lite som Patty och Justin harklade sig innan han började prata med mig igen.

- Måste repa. Älskar dig! Vi hörs, eller hur? Sa han försiktigt.

- Absolut. Lycka till, mumlade jag tyst innan jag klickade av samtalet. Varför blev jag så konstig? 

Jag diskade undan min tallrik och satte mig i soffan samtidigt som jag slog på TV:n. 

-” Det sägs nu att tonårs idolen Justin Bieber har varit ute på romantisk dejt med Selena Gomez och dom såg djupt förälskade ut. Vi hoppas att detta leder...” Jag stängde snabbt av teven och sprang upp till mitt rum. Nej, nej, nej. Det var är inte sant. Bara rykten. Bara rykten. 

 Resten av dagen spenderades med att se på gamla barnfilmer med tre stycken Ben&Jerry’s. Varför kändes han ibland så nära men samtidigt så hopplöst långt bort?

------------------------------------

Vet jätte tråkigt.. men bättre än inget :P Kommer nog en 36 inom snar framtid.. En anledning till att den var så dålig nu var för att jag inte kommer ihåg vad som har hänt.. ska läsa igenom och ge er en bättre senare ;)

Mitt guldfisksminne strikes again.. Puss på er!