How to love you - Del 15



 

Zinnias perspektiv
- Kom igen nu då Zinnia, vi har inte hela dagen på oss! Hörde jag pappa skrika där nerifrån.
- Jaa, jag kommer snart! Ropade jag tillbaka. Dagen som jag skulle åka till Paris hade äntligen kommit, jag försökte stänga min överfulla väska vilket var näst intill omöjligt. I vanliga fall hade jag blivit förbannad på den men idag kunde inte ens det göra mig på dåligt humör. Det var den här dagen jag hade gått och väntat på i flera veckor och nu var den äntligen här! Plötsligt öppnades dörren till mitt rum och pappa kom in.
- Vad är det som tar så lång tid? frågade pappa surt.
- Jag får inte igen väskan...
- Herregud Zinnia, vad ska du med allt det där till? Frågade pappa. Han gick fram till väskan och pressade igen den samtidigt som han drog igen dragkedjan. Lite smidigare än mig kanske... Jag bar väskan ner till bilen och la ner den bredvid pappas väska i bagageluckan innan jag gick fram och satte mig i passagerarsätet.

När vi satt på flygplanet kände jag nästan inte av min flygrädsla alls, jag kände mig bara så himla lycklig. Lycklig för att jag hade Elsa, som förstod mig i allt. Jag hade Ayline, världens bästa syster. Jag hade Justin, som jag skulle träffa om bara några timmar. Jag och Justin hade blivit som bästa vänner, även om vi bara hade träffat varandra några gånger så förstod han mig bättre än vad jag någonsin hade trott var möjligt. Jag hade tänkt på det många gånger, att om jag inte hade åkt till mormor och morfar just den dagen med just det planet och aldrig åkt på middag med mormor och morfars kompisar. Då hade jag aldrig träffat Justin. Ett liv utan Justin var svårt att tänka sig, även om det bara var någon månad sen vi träffades för första gången. Vänligen sätt på säkerhetsbälten. Jag kände hur planet började flyga neråt för att landa. Det dröjde inte lång tid innan planet hade landat och vi reste oss upp för att gå av planet. Vi gick snabbt mot rullbanden för att slippa folkträngseln. Pappas väska kom ut först av alla.
- Jag hinner tyvärr inte stanna och vänta, planet går om... Han kollade på sin klocka. 6 minuter!
- Skynda dig då! Vi ses här nästa vecka, hör av dig på telefon! Sa jag innan han sprang iväg mot sitt håll. Jag stod ensam kvar och väntade på min väska, det hade samlats fler folk runt mig som väntade på sina väskor. Väska efter väska åkte förbi, folkmassan började lätta och till sist stod jag ensam kvar. Jag kollade på klockan. 30 minuter, jag hade gott om tid på mig. Jag började gå mot en stor gul skylt som det stod INFO på.
Bakom disken stod en gråhårig, pinnsmal man som såg ganska sträng ut. Jag började förklara om min resa och min väska som inte kom. Han började söka på sin dator och det dröjde inte många sekunder innan han tydligen hade fått fram svaret.
- Det ser tyvärr ut som att det har blivit något fel här, din väska är kvar på flygplatsen i Miami. Vilket hotell bor du på?
- Jag har för mig att det heter Notre-Dame Saint Michel.
- Ja, okej. Det känner jag till, väskan kommer till ditt hotell i natt. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt.
- Okej, tack! sa jag och sen började jag gå mot min gate. När jag var framme vid gaten satte jag mig och började läsa i en tidning. På framsidan av tidningen var det en stor bild på Justin. När jag såg hans leende och de glänsande ögon kände jag hur mycket jag hade saknat honom. Jag kunde knappt vänta tills jag kom fram.
10 minuter försenat rullade vi äntligen fram på landningsbanan. Inte heller nu kände jag av min flygrädsla så mycket, det högg till lite i bröstet när vi lyfte från marken men annars satt jag bara och tänkte på allt som hade hänt den senaste månaden. Hela den senaste månaden har allt varit så bra! Jag hade träffat Justin, visserligen inte hela tiden men annars hade jag ju varit med Elsa och Ayline. Och nu skulle jag äntligen få träffa Justin igen.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, efter som att det var min tur att uppdatera och jag suger verkligen på Blogg så ni får 2 delar i dag och ingen i morgon. Kommentera nu då! (:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0