Zinnias perspektiv

Jag låg ner i min mjuka stora säng och bara tänkte på att idag var den dagen Justin skulle åka hem och jag var ganska ledsen över det för jag skulle sakna honom jättemycket! Jag avbröts ur mina tankar när jag hörde Ayline.

- Zinnia lyssna! Vill du hänga på på en fika? Jag ryckte till lite lätt innan jag såg henne framför mig.

- Ja, visst ska bara hämta min mobil sedan sticker vi?

- Ja, de blir bra! Jag gick runt i mitt rum som hade vita väggar och en stor säng, ett litet skrivbord men en passande stol i trä, på min ena vägg hängde det en stor tavla på mig och Elsa som ganska små. Jag tog min mobil och sprang ner för trappan och ut i bilen där Ayline satt med ett uttråkat ansiktsutryck i ansiktet. Jag vinkade lite och log,  hon log tillbaka innan jag hoppade in i den lilla röda bilen.

- Jag tar en kladdkaka, vad tar du Ayline? Frågade jag medan jag tittade på den goda kladdiga kakan.

-Jag tar nog samma, sa hon lite fundersamt, jag nickade och tog fram pengarna. Vi gick och satte oss på det fina Cafet som vi alltid brukade gå till. Vi satte oss vid ett mysigt bord med ett litet levande ljus på. Vi satt och pratade mellan allt från himmel till jord.

Väl hemma la jag mig på min sköna säng och tänkte på begravningen igår, att Justin kom dit. Han var så underbar. Min mobil vibrerade till och jag tittade på skärmen Justin hade skrivit.

"Är de ok om jag kommer för att säga hej då nu?" Jag svarade snabbt. "Ja!"

Efter några minuter ringde det på dörren ”PLING”. Jag sprang ner för den bruna trätrappan och log lite för mig själv, äntligen ska jag får träffa Justin igen. Han stod där i dörröppningen och log lite fånigt mot mig innan jag log tillbaka med ett snett leende. Han gick fram till mig och pekade på sin famn, jag kramade honom hårt och länge. Jag blev helt varm i kroppen av Justins varma och trygga kram. Hans guldbruna ögon mötte min blick och han gjorde en ledsen min innan han flinade åt mig och pekade på sin kind. Jag förstod direkt att han ville ha en puss på kinden så jag gick fram och gav honom en puss på hans högra lite rosiga och varma kind. Jag backade undan och kramade honom en sista gång. Han backade ut ur dörren och sa,

-Vi ses väl Zinnia? Mitt hjärta hoppade över några slag innan jag nickade lite kort. Han tog min hand och pussade den med sina mjuka fylliga läppar och sedan vände han sig och gick. Där stod flickan kvar i dörröppningen medan pojken åkte ut på äventyr.