Justins perspektiv

Jag satt i soffan på mitt hotellrum när jag fick en flashback av vad som hade hänt igår. Jag låg i sängen på mitt hotellrum och segade. Vad ska jag göra idag? Zinnia dök upp i mina tankar och jag skrev snabbt ett sms till henne

” Wzup? Vill du träffas? :)"

Det dröjde bara någon minut innan jag fick ett sms tillbaka.

” Mormors begravning... :(”

Jag svarade inte på smset, jag får väl hitta på något annat idag då. Jag började dra mig upp ur sängen när jag fick en känsla av att Zinnia behövde mig där vid henne. Jag gick till mamma och sa att jag skulle ut en snabb tur och sen satte jag mig i bilen.

Jag körde till närmaste blomsterbutik och köpte en bukett vita rosor som jag visste att Sofia älskade. Jag körde till kyrkan och såg att alla stod utanför. Jag parkerade och kollade runt och letade efter Zinnia som inte syntes någonstans. Jag gick långsamt mot kyrkans portar. När jag steg in i den stora kyrkan såg jag en gestalt som stod vid kistan. När jag gick närmare såg jag att det var Zinnia. Hon vände sig om och såg förvånat på mig. Hennes hår var i en slarvig snedfläta och hon hade på sig en svart klänning som satt tight runt hennes nätta kropp. Hennes ögon var röda och en tår rann ner över hennes kind. Jag öppnade mina armar mot Zinnia som snabbt kollade på mig innan hon kastade sig in i mina armar. Hennes tårar rann och rann och jag kramade henne hårdare. Min jackaxel blev blöt men jag ignorerade det. Jag släppte taget lite och hon backade. Jag gav henne en snabb puss på kinden och la mina händer på hennes kinder samtidigt som jag ömt torkade bort tårarna med tummarna. Jag kollade på henne. Jag hatade att se henne så sårad. Hon såg så svag ut. Jag gick fram till kistan och la försiktigt ner buketten vid en annan bukett med vita rosor som jag antog var Zinnias. Jag la min arm runt hennes axel och vi gick långsamt mot utgången. Hon hade sagt att hon skulle hem med sin mamma så jag satte mig i bilen och körde hem. Det enda jag kunde tänka på var Zinnias ansikte. Sorgen, tårarna.