How to love you - Del 5



ZINNIA`S PERSPEKTIV

Jag tittade in i dom guldbruna ögonen som flackade lite med blicken och sedan mötte ögonen mina. Hans ögon hade ett förvånat uttryck men ingen rädsla. Jag tittade förskräckt på den Guldiga knappen i hissen innan jag tryckte på den.

Jag kände hur den lilla klumpen i halsen blev allt större och större och jag satte min rygg mot den kalla, hårda hiss väggen och gled långsamt ner så att jag satt på hissens golv. Jag kände hela tiden ett par guld bruna ögon vila på mig med ett varmt och oroligt utryck. Jag klarade inte av paniken här inne längre. Jag kände en kall, förödande tår trilla ner för min varma kind och jag tog båda händerna över mitt ansikte och gömde mig där. Snart kände jag en varm axel mot min som frågade.

-Hur är det Zinnia? Jag skakade bara på huvudet och lät mina tårar rinna ner en efter en för mina kinder tills att jag kände en mjuk hand under min haka som lyfte upp mitt huvud och tittade mig in i ögonen. Jag tittade tillbaka i dom fina ögonen som nu inte hade lika mycket glitter i som vanligt. Jag lutade sakta mitt huvud mot Justin´s mjuka axel, han log lite snett mot mig innan ha la en trygg varm arm runt mina axlar, så satt vi i en lång stund och bara njöt av varandras sällskap. Nu böjde sig Justin fram så att han såg in i mina ögon och jag i hans, han tog sin varma hand och torkade bort alla tårar som rullade ner från min kind. Justin bröt tystnaden medan han satte sig rak i ryggen och sa.

-Zinnia, berätta för mig vad som händer! Sa han med en varm och mjuk röst. Jag lutade mig tillbaka och berättade

-Jo.. jag har klaustrofobi. När hissen stannar får jag panik och vill bara komma ut.. Sa jag men en tårfylld röst och tog händerna för ansiktet igen. Innan jag ens hade hunnit tänka efter hade jag ett par varma armar omkring mig som gjorde att jag kände mig väldigt trygg. Jag kramade tillbaka Justin och drog in hans goda doft. Vi satt där säkert i en evighet innan jag kände ett par varma läppar bak i nacken som gav mig en lätt puss och han avbröt kramen och satte sig sedan bredvid mig igen. Justin var så himla bra på alla sätt och vis. Han gjorde så att jag kände mig trygg och de var inte många som fick att göra. Han fick mig också på andra tankar en att tänka på allt där hemma. Det kom ut som en viskning på något sätt.

- Vet du Justin? Att du får mig att känna mig trygg och det är så himla kul att umgås med dig! Du gör mig alltid glad.

jag tittade in i dom guldbruna ögonen som glittrade igen innan jag fick en hård kram av Justin och när jag tittade på honom igen rodnade han lite men jag struntade i det. Men jag kunde ändå inte låta bli att fundera över det. Vad betydde detta?

 

JUSTIN´S PERSPEKTIV

Jag satt djupt försjunken i mina tankar om Zinnia, när jag hörde hennes svaga röst säga.

- Vet du Justin? Att du får mig att känna mig trygg och de är så himla kul att umgås med dig! Du gör mig alltid glad.

Jag visste inte vad jag skulle göra av de hon sa för de betyder mycket för mig sa jag och omfamnade henne i en varm kram. Jag kände att jag rodnade lite men Zinnia verkade inte ha märkt det. Zinnia tittade förvånat på mig med sina fina bruna ögon och ett litet snett leende på läpparna som fick mig att le tillbaka. Jag sa till henne.

- Det är skönt att se dig le igen! Hon log bredare nu och rodnade lite, hon vände snabbt bort huvudet och jag flinade lite mot henne innan jag sa.

- Du rodnar Zinnia. Istället för att hon skrek på mig som jag trodde, kom de ett vackert skratt från henne innan hon tittade in i mina ögon och jag i hennes.

 

ZINNIA`S PERSPEKTIV

Jag och Justin hade återigen satt oss och jag kände att jag fick panik igen en långsam tår rullade ner för min kind innan den han trilla hela vägen ner så kände jag ett mjukt finger som stoppa de, med en varm och mjuk röst sa Justin lågt

-Ta det lugnt, Zinnia. Dom kommer snart. Vi har väntat här i en timma nu sa han och la sin arm över mina axlar och vi satt och småpratade lite hela tiden fast jag tror att vi båda var upptagna med alla tankar som snurrade runt i mitt huvud i alla fall. Jag mötte hans blick och han tittade tillbaka i mina ögon.

- Vad tänker du på, Justin? Frågade jag lågt. Han verkade fundera innan han svarade lågt.

- Dig tror jag. Svarade han lite fundersamt och tittade in i mina ögon, hans ögon glittrade till och jag log snett mot honom och sa sedan.

- Aw, du är go du Justin!

Med en smäll öppnades dörren och jag log brett mot Justin innan han tog min hand och gick ut ur hissen. När vi var ute ur hissen släppte vi varandras händer och gick för att ta en taxi hem. Jag såg på Justin`s ansikte i profil och han log lite mot mig innan han frågade

- Vem tittar du på? Jag skrattade lite lätt och stirrade sedan på honom. Hans skratt fyllde taxi bilen innan jag svarade.

- Ja du. Det är en bra fråga.

Innan jag visste ordet av det var vi framme vid mitt vita hus och vi båda gick ur bilen inan han frågade.

- Förresten, får jag följa med dig hem? Jag svarade med ett litet flin på läpparna

- Nej, det får du inte! Sa jag bestämt innan han putta till mig i sidan och jag flinade bara tillbaka.

 

Vi slängde oss i soffan så fort vi kom innan för dörren.

-  Jag är törstig! Klagade Justin innan han såg på mig. Jag bara blängde på honom och sa.

- Gå ut i köket då. När du ändå är där kan du väl hämta lite till mig också. Sa jag snällt. Han skakade bara på huvudet och pekade på sin famn, jag gick fram och gav honom en varm kram och jag kände hur han tryckte sig lite hårdare mot mig medan jag skrattade lite.

- Gå och hämta dricka nu. Sa jag till honom han skakade på huvudet innan han sa med en liten bitter stämma.

-Snäll vän, hon vill bara ha dricka inga kramar. Jag skrattade åt honom innan han gjorde en grimas åt mig. Jag flinade åt honom innan han försvann ut i köket. Han kom tillbaka med två stora glas Cola med is i och jag slickade mig runt munnen innan han flinade mot mig. Justin satte sig i soffan bredvid mig och vi satte på TV:n. Vi tittade inte så mycket, vi bara pratade. Efter timmar i TV-soffan och efter en massa prat skulle Justin gå. Jag gjorde en ledsen min jag möttes av en lika ledsen min. Vi gick tillsammans ut i köket och in till hallen. Justin snörade på hans skor och jag stod bara och titta på honom tills ett par brun guldiga ögon tittade tillbaka på mig. Jag log lite snett mot honom, han log tillbaka.

Justin omfamnade mig med sin varma trygghet och jag tryckte mig lite hårdare mot honom innan han gick sa han.

- Ses i morgon?  Jag svarade med ett litet små leende på läpparna.

- Ja, det gör vi väll! Innan han gick pussade han mig lätt på näsan och jag stod kvar och såg när han gick ner för min lilla trappa från huset, han vände sig om, log och vinkade. Jag log också och vinkade tillbaka.

-------------------------------------------------------------------

Hoppas ni gillar del 5! Har inte  haft tid att rätta och så orkar jag inte de heller...  jag tror att det blir bra en då! (: HOPPAS ni gillar de



Kommentarer
Postat av: Alina

Jag gillar det i alla fall :)



En sak måste jag bara få ur mig, ni är otroligt duktiga på att skriva känslor, asså ni uttrycker känslorna och det är ju bra. För vad är då meningen med en novell utan känslor?



Alina <33

2012-05-12 @ 13:18:40
URL: http://novelleromjustindrewbieber.blogg.se/
Postat av: gillar inte er...

Ni snor ideer från en författare !!

2012-07-12 @ 18:50:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0