Zinnias perspektiv

Jag gick in genom det lagom stora tegelhuset som var i rött och orange tegel med små vita fönster. Jag gick in i det lilla välbekanta huset, det luktade som det alltid har gjort. Mormor och morfar rusade ut ur huset och bemötte mig med en varm kram och jag kände saknaden efter dem. Jag sken upp i ett leende när såg den lilla krabaten komma springande mot mig med svansen viftande upp i vädret. Jag skrattade när Bailey nosade på mig. Det var full fart på den lilla hunden.

Jag gick upp för trappan och gick in i mitt lilla rum med ljusrosa väggar.

Jag la min tunga väska på den lilla sängen och rusade ner för trätrappan, där såg jag mormor och morfar i det stora köket med beige kakel på väggen. Vi gick tillsammans in på deras lilla veranda och vi satte oss vid det runda glasbordet och åt mormors goda hembakade bullar som smakade lika gott som alltid.

Mormor vände sig mot mig med ett varmt leende på läpparna.

- Hur är det med Elsa och mamma? frågade mormor.

- Det är jättebra med Elsa och med mamma är det väl bra men vi har bråkat lite på sistonde. Men annars är det jättebra! Jag såg hur morfar öppnade munnen men stängde den lika snabbt igen.

Jag kände att mina ögonlock stängdes långsamt, då hörde jag en varm röst som sa att jag kanske skulle gå och lägga mig innan jag somnade ute på verandan.

Solen tittade in genom mitt fönster och jag kände hur mitt täcke klibbade sig fast på min varma kropp. Jag satte ner mina fötter på det ljusbruna trägolvet och började gå ner till köket där mormor och morfar satt med var sin rykande kopp kaffe och en tidning. Dom småpratade lite och båda lös upp i ett varmt leende när dom såg mig stå där i dörröppningen.

- Vill du ha en rostmacka? frågade mormor mig.

- Ja gärna, svarade jag och gav henne ett tacksamt leende.

- Just det Zinnia, vi ska gå på en middag hos några gamla vänner till oss. Det skulle vara väldigt roligt om du ville följa med, frågade mormor mig medan hon fixade min macka.

Jag lyssnade lite halvt eftersom jag fortfarande var halvt sovande. Det visade sig vara mormors äldsta barndomskompis som hon inte hade träffat på åratal. Hon ville gärna att jag skulle följa med. Eftersom jag ändå inte hade något annat för mig ikväll så bestämde jag mig för att följa med.

Efter en härlig frukost gick jag upp för att byta om från min pyjamas. Jag slängde på mig en ljus jeanskjol och ett vitt linne.

Jag var precis på väg att  stänga ytterdörren när morfar ropade att jag skulle ta de försiktigt.

- Ja de ska jag göra, vi ses snart!

När jag lämnat huset och börjat gå kom jag på att jag kanske skulle ringa Elsa, hon svarade efter bara några ”tut”.

- Hej Zinnia, hur har du det?

- Jag har de bra, hur har du det i London?

- Jo de är väl bra. Gick resan bra?

- Ja absolut men vet du vem jag satt bredvid på planet? Du skulle ha flippat. Jag satt bredvid Justin Bieber

- Va?! Skojjar du med mig?? Du får berätta mer sen, mamma börjar bli lite smått arg för att jag inte städar så jag får väl ta tag i det. Puss!

-Puss!

Jag log efter att ha pratat med Elsa. Jag fortsatte gå runt i det lilla mysiga området för att se om något hade förändrats sedan sist, men det såg ut som det alltid har gjort.

Jag började långsamt dra mig hemåt för klockan var redan tre och vi skulle var hos mormors kompis vid sex och det tog en stund att åka dit hade hon sagt.

När jag närmade mig huset såg jag en liten prick röra sig mot mig och sedan såg jag att det var Baily som sprang i världens fart och totalt överföll mig. Jag tog bort Baily från mig och börja gå närmare huset.

- Hej Zinnia! ropade mormor.

- Hej Mormor! ropade jag tillbaka med ett varmt leende på läpparna.

Jag gick in i rummet där mormor satt och tittade på mig med en road blick och jag tittade frågande tillbaka. Hon skrattade sitt mjuka skratt och sa till mig att vi åker om ungefär en timme.

Morfars uråldriga gamla blå bil rullade ut ur garaget och svängde ut på motor vägen för en liten bilresa.

När vi gick ur bilen började vi gå mot ett hus som såg ut som mormor och morfars hur fast lite större. En ganska kort dam med fyrkantiga glasögon och kort hår med lugg öppnade dörren. Snart därefter kom en liten gubbe med nästan inget hår på huvudet och en stor mage, han såg snäll ut.

Vi gick in i deras hus och jag hälsade på båda två och de presenterade sig som Bruce och Diane. Dom visade oss runt i deras fina hus medan mormor och Diane pratade oavbrutet om gamla minnen. Alla satt i vardagsrummet och pratade, när dörren plötsligt slets upp och jag hörde en bekant röst.

- Förlåt att jag är sen mormor!

Jag vände mig snabbt om. Jag såg att hans blick hade fastnat på mig och ett leende sprack upp i hans ansikte. Jag tittade tillbaka i dom guldbruna ögonen och sedan börja han flina mot mig. Jag brast ut i skratt över den lite pinsamma situationen och gick fram och presenterade mig själv.

- Zinnia. Han log mot mig.

- Trevligt att träffas igen. Jag heter Justin. Jag skrattade lätt innan jag svarade.

- Och jag vet fortfarande vad du heter.

Jag mötte förvirrande blickar från soffan och förklarade snabbt att vi hade träffats på planet igår.

 

Justins perspektiv

Jag stressade mig hem från Ryan och hade lovat mormor att komma hem klockan sex. När jag kom in genom dörren ropade jag. ”Förlåt att jag är sen, Mormor!”. Jag tittade mig omkring i rummet och min blick fastnade på tjejen med brunt långt hår och glittrande ögon som satt i mormor och morfars vardagsrum. Jag började le när jag såg in i hennes ögon och förstod vem det var. Jag började flina mot henne och hon började skratta innan hon reste sig och gick fram till mig och hälsade.

- Zinnia!

- Trevlig att träffas igen jag heter Justin.

Hon svarade med ett leende på läpparna.

- Och jag vet fortfarande vad du heter.

Zinnias perspektiv

Diane hälsade oss välkomna till bordet och alla rusade till de stora runda träbordet med en fint lysande ljusstake på mitten av bordet. Justin gnällde lite och tittade på maten och sedan mötte han min blick med en ledsen min. Jag bara flinade tillbaka mot honom.

Vid bordet var alla mitt uppe i en diskussion när Justin ursäktade sig och sa att han skulle gå till sina kompisar, han log mot mig med ett snett leende.

- Du kanske vill följa med mig till Ryan och Chaz så att du inte blir för uttråkad, sa han.

Jag skrattade lite för mig själv och innan jag hade hunnit svara nickade både mormor och morfar. Jag tittade på dom och sen nickade jag lite lätt jag också. Innan jag visste ordet av stod jag i hallen med kläderna på och gick fram och tackade för maten. Jag tog först tag i Dianes varma hand och kramade den och sedan gjorde jag likadant på Bruce hand. Jag kom ut i den lite kallare kvällsluften. Även fast solen fortfarande lyste upp med ett fint sken på den lilla staden kunde jag ändå inte låta bli att huttra till lite. Justin som jag helt hade glömt bort skrattade lite åt mig.

- Fryser du?

Jag nickade svagt.

- Vi är snart framme. Han log mot mig.

Vi gick under en behaglig tystnad och jag bara tittade runt i naturen tills Justin avbröt mina tankar med att svänga till hastigt. Jag hann inte med och såg antagligen ganska förvirrad ut eftersom han flinade mot mig och sa.

- Den här vägen Zinnia.

Jag nickade bara och vände mig om och börja gå in på den smala vägen då Justin började snacka med mig.

- Berätta lite om dig själv. Jag log lite smått innan jag började berätta om att jag borde i Miami och ja, lite allt möjligt om mig. När jag var klar sa jag till Justin.

- Din tur!

Han flinade åt mig och började berätta att han hette Justin Bieber och bodde i Atlanta och han bara babblade på. Jag visste det mesta eftersom Elsa var ett sjukt stort fan, så när han hade berättat klart log jag bara och sa.

- Jo, jag vet det.

Vi närmade oss ett vitt hus med stora fönster och ett orange tak. Justin gick bestämt dit medan jag tvekade lite, han flinade mot mig och sedan öppnades den bruna trädörren och två killar som hade ljusbrunt hår stod inne i huset. En av dom hade ljust blåa ögon och en av dom hade grönbruna ögon, båda såg väldigt snälla ut! Justin hälsade på dom med någon slags hälsning som jag inte förstod mig på, han presenterade mig som tjejen han träffade på flygplanet som satt hemma i sin soffa när han kom hem. Jag skrattade åt det han sa och hälsade som Zinnia och dom och hälsade tillbaka som Chaz och Ryan.

- Vad ska vi hitta på då? frågade Ryan. Chaz och Justin flinade mot varandra och nickade.

- Vi kör basket, sa Chaz. Jag protesterade men efter en stund insåg jag att det var omöjligt att ens försöka så jag log bara.

- Jag suger på basket Chaz! ropade jag till honom.

- Ryan och jag mot Justin och Zinnia! ropade Chaz tillbaka. Jag flinade mot Justin som tittade med mördarblick på dom andra pojkarna. Vi gick till baksidan av det vita huset där dom hade två basketkorgar. Jag tittade in i Justins guldbruna glittrande ögon och han log mot mig.

- Jag ska lära dig spela basket nu för om jag förlorar mot dom där två blir jag mobbad i resten av mitt liv! Jag skrattade över det han hade sagt och tog bollen ifrån Chaz och sa att jag måste öva lite innan matchen kan börja. Justin försökte lära mig men jag var helt hopplös. Han tog sina armar runt mig och sedan visade han hur jag skulle hålla när jag sköt. Jag vände mig om och såg att han flinade mot mig.

- Du lär dig men det går inte snabbt...

- Ha-ha, svarade jag surt.

Jag flinade mot honom och innan jag visste ordet av det var matchen i full gång, det var roligare än vad jag hade trott.

Efter att vi hade spelat klart vår match stod det lika. Den oranga solen var snart borta och det blev väldigt mörkt ute. Min skrikande Iphone signal som Elsa hade pratat in för ungefär två år sedan bröt den behagliga tystnaden ute i mörkret. Det var mormor som ringde och sa att om jag ville ha skjuts hem så skulle jag komma till Justins mormor och morfar och det ville jag ju så klart. När jag pratat klart såg jag hur alla killarna låg och skrattade över min ringsignal.

- Ha ha, jätte kul. Men jag måste i alla fall gå nu om jag ska komma hem någon gång, sa jag och dom gjorde ledsna miner innan dom log mot mig.

- Trevligt att träffas, Zinnia, sa både Chaz och Ryan jag log lite åt dom.

- Jag kanske borde följa med dig så du inte går vilse i denna ”stora” staden, sa Justin och flinade.

Jag nickade långsamt och log lite mot honom innan vi började vår promenad tillbaka till huset. Jag tittade upp på det stora vita lysande klotet på himlen och det verkade som att Justin också gjorde det. Han log sitt fina leende och hans tänder lyste i mörkret.

-Trevligt att träffa dig igen, Zinnia.

-----------------------------------------------------

Här är andra delen.

Hoppas ni gillar det :) Kommentera vad ni tycker!