Justins perspektiv

- Blir det bra? sa Scooter och kollade på mig.

- Mm, sa jag drömmande. Egentligen hade jag ingen aning om vad jag höll med om, det ända jag tänkte på var      Zinnia. Jag hade bara känt Zinnia i drygt en månad, ändå hade hon blivit en av mina bästa vänner. Scooter avbröt mina tankar.

- Åh, du lyssnar ju ändå inte. Du kan gå nu! sa Scooter med en sur blick, men jag kände Scooter så väl att jag        visste att han inte var sur egentligen. Jag gick ut till min bil och började köra mot Zinnias hotell.

När jag kom in i Zinnias hotellrum låg hon fortfarande och sov. Jag hade fått kortet i receptionen så att jag kunde komma in i rummet. När jag såg Zinnias ansikte kunde jag inte motstå att le för mig själv, hon var så vacker där hon låg. Hon hade ena handen som stöd under hennes huvud, hennes långa mörka hår hängde ner i en fläta över hennes axel. Jag kom på mig själv med att stå och stirra på henne. Till sist lyckades jag ändå slita mig från hennes vackra ansikte och tog upp telefonen för att ringa roomservice. Jag beställde upp frukost till oss båda och gick sedan fram till Zinnia. Jag strök henne över kinden och lutade mig fram mot hennes öra.

- Hey Shawty! Hon slog långsamt upp blicken och kollade på mig med sömniga ögon innan hon vände sig om igen.

- Ååååh, jag kommer snart... mumlade hon in i kudden.

- Roomservice kommer om, 30, 29, 28, 27....

- Va? Skojar du med mig? Zinnia flög upp och började rota i sin väska, det dröjde inte lång tid innan hon hade fått på sig en svart klänning. Jag räknade ner igen.

- 4, 3, 2, 1.. Dålig service dom har på det här hotellet Zinnia! Försenad beställning!

Någon minut senare knackade det i alla fall på dörren. Vi åt frukosten snabbt för vi båda var lika hungriga.

- Vad ska vi göra idag då? frågade Zinnia.

- Vad vill du göra? Du har ju aldrig varit här förut, vi kan ju gå runt och kolla i stan?

- Yes! Det blir grymt!

Inne i staden var det fullt med folk, jag hade dragit på mig en stor svart tröja med luva och en keps för att försöka få så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag ville verkligen inte ha någon stor uppståndelse nu med Zinnia. Hon hade aldrig varit med mig när det hade kommit fram fans och jag hade ingen aning om hur hon skulle hantera det. Och alla följdfrågor, skulle det stå om oss två i varenda tidning dagen efter? Nej, det var nog bäst att gömma min identitet. Zinnia kollade runt på allting, jag förstod henne. Jag hade varit precis likadan första gången jag var i Paris, det fanns så mycket att se.

- Så, vad tycker du om Paris än så länge? frågade jag Zinnia.

- Vackert, svarade hon och sprack upp i ett leende. Jag nickade mot henne och log innan jag vände mig om och kollade åt ett annat håll.

- OMG!! JUSTIN BIEBER! Jag vände mig snabbt om, en ganska ung tjej stod och skrek och hon såg ut som att hon kunde svimma när som helst. Det tog bara några sekunder innan det bildades en folkmassa framför oss. Jag tog tag i Zinnia och började dra henne med mig bakåt. Vi stötte emot någon bakom oss, och jag såg att vi var omringade av folk. Vart jag än vände mig var det folk som skrek och pratade i munnen på varandra, fans blandat med journalister. Själv var jag ju van vid situationen men jag var mer bekymrad över Zinnia, det var ju precis det här som jag inte ville skulle hända. Jag kollade åt Zinnias håll, hon försökte se oberörd ut men jag kände henne för bra för att gå på det, någonting var fel. Hon försökte sig på ett leende som mest slutade som en grimas. Sen kom jag på det, Zinnia har ju klaustrofobi! Jag tog tag i Zinnias arm och började tränga igenom folkmassan. Jag kände fotoblixtarna i ögonvrån men jag brydde mig inte, det enda som spelade någon roll just nu var Zinnia. När vi hade kommit ur den värsta folkmassan vinkade jag till mig en taxi och vi satte oss i baksätet. Jag sa till chauffören att köra till mitt hotell och han startade. Zinnia såg fortfarande stressad ut. Jag bytte plats till mitten så att jag satt bredvid Zinnia och kramade henne hårt. Vi satt så tills chauffören avbröt oss.

- Ursäkta, men vi är framme nu!

- Tack, sa jag och betalade honom innan jag tog med Zinnia in på mitt hotellrum.

- Välkommen till min enkla boning, känn dig som hemma! Sa jag skämtsamt till Zinnia. Hon gav mig ett snett leende och slängde sig på sängen. Hon rullade runt till andra sidan och kollade upp i taket. Jag la mig bredvid henne.

- Det är svårt att förklara.. började Zinnia.

- Du behöver inte, jag förstår precis! Avbröt jag henne. Det var inte bara något som jag sa, det var samma som hissen... Där någonstans avbröts mina tankar och jag somnade.

När jag vaknade igen hade jag ingen aning om vad klockan var. Jag vände på huvudet och där låg Zinnia och sov, lika söt som alltid. Jag drog mig motvilligt upp ur sängen för att hitta min telefon, den låg på skrivbordet. 20:00 var klockan, jag bestämde mig för att beställa pizza så jag ringde till en pizzeria och beställde. Jag gick tillbaka till sängen och väckte Zinnia.

- PIZZAATIIIME!

- Ååh! Du är bäst Justin, sa Zinnia när vi började äta på pizzan.

- Det måste vara så, va? Sa jag retsamt tillbaka.

- Du Justin, vad är klockan? Jag kollade snabbt på telefonen.

- Kvart över elva, vadå då?

- Oj, då måste jag nog åka hem snart..

- Nej! Jag låter dig inte åka hem själv nu! Du får sova här!