How to love you - Del 11



Zinnias perspektiv


Jag gick till badrummet förbi den lilla korridoren och låste badrumsdörren snabbt och smidigt. När jag kom in i badrummet släpptes alla mina tankar ut och det var från Justin till alla bråken med mamma som blev värre och värre. Jag mötte flickans blick i spegeln, hennes ögon såg en aning dystra och tankespridda ut,  det var exakt så jag kände mig nu som att jag har gått isär lite. Medan jag fortsatte grubbla över mina tankar om Justin och allt annat kände jag att jag inte kunde hålla dom här tankarna för mig själv, jag visste att om jag skulle ringa Elsa skulle jag så klart kunna prata med henne. Men det var bara det att det var alltid mig vi pratade om nu för tiden, jag visste knappt hur Elsa mådde nu för tiden. Jag kom in på mitt rum igen och tankarna snurrade mer och mer. Jag knappade fram Justin som kontakt på telefonen och ringde honom snabbt. Jag tänkte på justin, han var så bra och han förstod mig precis när jag pratade med pappa igår.

- Hej Justin hur är det? frågade jag med en varm röst när han som alltid svarade efter bara någon signal.

- Hej Zinnia! Jo de är bra! Du verkar glad, sa han med en varm röst och jag slår vad om att han satt och flinade på andra sida värden i paris.

- Ja, det är jag! Pappa ska till Italien och jag ska flyga med honom dit och sen kommer jag till Paris, sa jag med ett brett leende på läpparna, jag blev varm i kroppen när jag tänkte på att äntligen få träffa Justin igen. Han skrattade åt mig och gjorde ett gläjderop.

- Gud vad roligt Zinnia, det är ju lite tråkigt här nere utan en enda person man känner förutom i sitt crew. Jag tror att jag kunde se Justin framför mig nu han satt antagligen och log lika brett och fånigt som jag gjorde. I mitt huvud var alla tankar som bortblåsta och jag kände mig jätteglad igen men så fort Justins varma stämma var borta återgick jag till där jag var förut, splittrad.

När jag såg Elsa först som en liten prick långt där borta, kunde jag inte rå för att springa fram och kasta mig i hennes trygga armar, hon kramade tillbaka mig och log lika brett som jag antagligen gjorde.

- Det var ett tag sedan Zinnia!

- Jaa, men ska vi gå och fika och kanske shoppa lite?

- Ja, det låter bra!

---------------------------------------------------

Förlåt att det har tagit så lång tid, vi har haft mycket att göra.. Men vi har några kapitel kvar att lägga upp! ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0