How to love you- Del 12
Zinnias perspektiv
- Vad tycker du om den här Zinnia? Sa Elsa och skrattade. Jag skrattade högt när jag såg vad Elsa hade satt på sig. En propellerhatt i alla regnbågens färger och propellern snurrade runt och runt.- Jaa, jättefint! Köp den! Sa jag ironiskt. Elsa skrattade glatt innan hon la tillbaka hatten.
- Just det, jag glömde nästan att berätta! Du kommer inte tro mig Elsa!
- Vadå? Sa Elsa uppspelt.
- Jag ska vara med Justin i Paris!
- Skojar du med mig?
- Neej, sa jag och Elsa kom fram och gav mig en hård kram.
- JAG ÄR SÅÅÅÅ GLAD FÖR DIN SKULL ZINNIA!
- Tack Elsa, du är BÄST!
- Men du? Vi måste ju shoppa till dig då ju! Kom!
Elsa drog med mig ut från affären och sprang iväg till en annan affär med mig i släptåg.
- Testa den här, den här och den här, sa Elsa och gav mig en hög med kläder.
- Jaa, jag ska!
- Testa den här, den här och den här, sa Elsa och gav mig en hög med kläder.
- Jaa, jag ska!
När Elsa väl kom igång kunde hon shoppa hur mycket som helst, det gick inte att stoppa henne så det var bara att göra som hon sa.
På väg hem tre timmar senare hade vi fler påsar än vad jag kunde bära, så Elsa fick hjälpa mig att bära. Men jag hade fått med mig sjukt mycket snygga kläder hem så jag var nöjd ändå. Jag är bara orolig över vad mamma ska säga. Det var hennes kreditkort vi hade betalat med och jag vågade inte ens tänka på hur mycket det hade kostat. Jag sa snabbt hejdå till Elsa och började gå mot huset.
- Hallå! Är det någon hemma? Ropade jag när jag kom innanför dörren.
- Hej Zinnia! Hörde jag Aylines glada röst och hon sprang ner för trappan.
- Oj! Det var inte lite kläder det, mammas kreditkort? Frågade Ayline och skrattade lite.
- Hehe, säg inget då Ayline! Sa jag bedjande till henne.
- Såklart jag inte gör! Men kom ihåg, du har inte sagt något till mig sa hon och blinkade med ena ögat innan hon gick tillbaka upp till sitt rum. Jag log lite för mig själv, Ayline ville alltid veta allting men inte ta konsekvenserna för det. Jag såg mammas väska hänga i hallen och om jag hade tur låg hennes plånbok där i.
-Yes, sa jag tyst för mig själv när jag såg hennes bruna plånbok. Mamma hade två plånbokar, jag hade aldrig frågat varför. Det bara var så. Jag la i kreditkortet och gick snabbt upp till mitt rum där jag började sortera in kläderna som jag hade köpt.
På väg hem tre timmar senare hade vi fler påsar än vad jag kunde bära, så Elsa fick hjälpa mig att bära. Men jag hade fått med mig sjukt mycket snygga kläder hem så jag var nöjd ändå. Jag är bara orolig över vad mamma ska säga. Det var hennes kreditkort vi hade betalat med och jag vågade inte ens tänka på hur mycket det hade kostat. Jag sa snabbt hejdå till Elsa och började gå mot huset.
- Hallå! Är det någon hemma? Ropade jag när jag kom innanför dörren.
- Hej Zinnia! Hörde jag Aylines glada röst och hon sprang ner för trappan.
- Oj! Det var inte lite kläder det, mammas kreditkort? Frågade Ayline och skrattade lite.
- Hehe, säg inget då Ayline! Sa jag bedjande till henne.
- Såklart jag inte gör! Men kom ihåg, du har inte sagt något till mig sa hon och blinkade med ena ögat innan hon gick tillbaka upp till sitt rum. Jag log lite för mig själv, Ayline ville alltid veta allting men inte ta konsekvenserna för det. Jag såg mammas väska hänga i hallen och om jag hade tur låg hennes plånbok där i.
-Yes, sa jag tyst för mig själv när jag såg hennes bruna plånbok. Mamma hade två plånbokar, jag hade aldrig frågat varför. Det bara var så. Jag la i kreditkortet och gick snabbt upp till mitt rum där jag började sortera in kläderna som jag hade köpt.
----------------------------------------------------------------------------
Tyyyyycks? Kommentera :))))))))
kram
Kommentarer
Postat av: Alina
Hej, jag lovade ju att läsa er novell och kommentera. Jag har tyvär inte haft tid nu på sistone. Men jag lovar att läsa det jag missat och kommenterar!!
Tro inte att jag stuckit eller så :P
Trackback
