Jag vinkade en sista gång innan jag gick av bussen. Jag hade avklarat ännu en seg dag i skolan. Jag gick på den lilla vägen påväg till mitt hus när någon plötsligt satte sina händer för mina ögon.
- Gissa vem? Jag log när jag hörde Justins förvrängda röst.
- Hmm, kan det vara Mr Bieber kanske? Justin skrattade och släppte sina händer.
- Hur kunde du veta det? Frågade han och gjorde en ledsen min som sedan bröt upp i ett leende.
Jag fastnade med blicken i hans vackra ögon, var det kärlek i dom? Det gick inte att dölja längre, det var kört.

För sent att ångra sig. Nu vet han att jag gillar honom och jag vet att han gillar mig. Jag är lycklig men frågan är om det är möjligt att vara tillsammans med en världskändis?

- Är det här verkligen en bra idé? Frågade jag osäkert när Justin hade parkerat sin svarta Range Rover på parkeringen. Det var fullt med bilar på parkeringen och det hade tagit ett bra tag innan vi fick en plats överhuvudtaget. På själva stranden var det ännu värre, fullt med badlakan och parasoll och överallt sprang små barn omkring som skrattade och skrek.
-Jag skulle inte säga att det var en bra idé men om man håller på att dö av värmeslag är den helt okej tycker jag, sa Justin och log snett.

- Okej, det är sant, sa jag och hoppade ur bilen. Vi började långsamt gå mot stranden, Justin hade på sig huvtröja och en keps långt nerdragen över ansiktet. Själv hade jag bara på mig en klänning. Vi stod vid strandkanten och tittade ut över havet, ingen hade upptäckt Justin ännu vilket var grymt bra.
-Okej, vad är planen? Tänker du bada med keps och luva eller vadå? sa jag och log mot Justin.
-Se och lär, sa Justin innan han tog av sig tröjan och kepsen. Sen kastade han sig i vattnet och simmade under ytan, förbi den värsta folkmassan tills han var långt ute då hans huvud blev synligt. Han vinkade och log stort mot mig. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt Justin innan jag snabbt tog av mig min klänning och simmade efter Justin

Zinnia simmade emot mig när hon plötsligt simmade ner under ytan, jag kände hur hon tog tag i min fot och drog mig neråt. När jag själv var nere såg jag Zinnia suddigt genom det grumliga vattnet och log sedan ett busigt leende. Jag log tillbaka, jag började få slut på luft så jag simmade upp igen. Strax efter kom Zinnia upp precis framför mig. Hon lutade sig fram mot mig och jag kände hur jag rös när hennes läppar mötte mina. Jag tog mina armar runt hennes midja, jag ville bara pausa i just detta ögonblicket. Aldrig släppa taget, vara här i havet med Zinnia tätt intill mig.


Efter att vi hade badat i flera timmar kändes det som, började jag frysa lite.
-Justiiiiin, jag är kaaaaall! Kan vi gå upp nu?
-Haha, tänkte precis fråga dig samma sak, sa Justin och vi började gå upp mot stranden.
-Kolla där, det är Justin Bieber!!! Jag kollade mot stranden och såg att det hade bildats en liten klunga med fans blandat med paparazzis som alla kollade mot oss. Justin vände sig frågande på mig och jag nickade lite som svar.
Justin, Justin! Frågorna öste över Justin som bara stod där och svarade på så många frågor han bara kunde. Jag kunde inte riktigt urskilja vad han sa men till slut hörde jag något om att ”han måste gå nu” och ”vi ses säkert igen”. Vi började gå mot bilen och fansen stod kvar och såg efter oss.

En stund senare satt vi i Justins bil ute på vägen.
-Verkar som att du har vant dig? sa Justin och kollade på mig i ögonvrån.
-Med vaddå?
-Ja, som exempel får du inte panik när det kommer några människor fram till oss.
-Det är sant, jag borde få pris, sa jag och skrattade lite.