How to love you - Del 28

 

 

Zinnias perspektiv

 

Sedan Justin hade kommit hade vi bara suttit i soffan och pratat som sedan hade blivit till en brottnings match. Till slut låg vi på golvet och jag kände hur magen krampade efter allt skratt.

- Justin, jag tror jag tar en snabb dusch, är det okej? Han kollade på mig med ett flin och hans ögon glittrade till. Jag förstod precis vad han menade, men han slutade sedan att flina och nickade med ett leende.

- Gör du så!

Jag log mot honom och gick in till duschen. Jag låste dörren snabbt och vred på värmen. När det sedan blev varmt nog gick jag in. Jag tvålade in mig och duschade snabbt innan jag gick ut igen. Jag virade en handduk hårt om mig innan jag låste upp och gick ut. Jag skulle precis gå in i mitt rum när jag såg att Justin stod där. Han stod med ryggen mot mig och studerade bilderna från när jag var liten. Jag harklade till och han vände sig om och log mot mig. Hans leende fick mina ben att vilja ge med sig men jag tvingade mig själv att försöka hålla mig stadig. Hans blick vandrade över min kropp innan han lyfte händerna i en ursäktande gest och gick ut och stängde dörren efter sig. Jag bytte snabbt om till ett par jeans, en vit lös tunika och en stor grå kofta över. Jag öppnade dörren och gick ut till Justin som hade satt i soffan och lekte med sin mobil. När han såg att jag kom sken han upp och låste sin Iphone.

- Du Zinnia, vad sägs om att ta en liten promenad?

Jag skrattade lite åt hans förslag men sedan log jag varmt mot honom.

- Självklart Biebs!

Vi gick mot min ytterdörr och han satte på sig sin skinnjacka medan jag bara förde in min fot i mina nya vita stilettklackar. Jag skippade jackan och öppnade dörren. Vi gick långsamt ut. Jag ville inte ta risken ta träffa någon jag kände så jag styrde Justin och mina egna steg in mot skogen. Jag ville visa honom sjön. Där brukade jag aldrig träffa på någon. På något sätt kändes stämningen lite stel mellan oss, men ändå inte. Vi pratade om allt mellan himmel och jord.

 

Jag hade insett det nu. Jag hade blivit kär i Justin. Min bästa vän. Jag försökte tvinga mig själv att inte känna så för honom, men jag kunde inte. När han la sin trygga arm över mina axlar blev hela min kropp uppvärmd av hans närhet och fjärilar flög i magen. Det kändes fel, men ändå på ett sätt, så himla rätt.

 

Justins perspektiv

 

Vi gick in i en vacker skog. Solljuset sipprade sig emellan granarnas grenar och skogen luktade barr och mossa. Egentligen var det här inte det jag tänkte på mest. Jag tänkte på personen som gick bredvid mig. Personen som jag höll min arm över. Personen som hade ett leende som fick hela världen att stanna. Personen som jag hade fallit för. Personen som var Zinnia. Jag ville inte förstöra våran vänskap. Jag älskade varenda sekund som jag umgicks med henne, men jag ville ha henne som personen jag alltid hade vid min sida.

Mina tankar och känslor kvävde mig och jag skakade på huvudet för att bli av med dom. Varför var allt så komplicerat?

 

Vi hade stannat vid ett berg som låg precis vid en sjö. Solens ljus reflekterade sig och hela skogen som omfamnade sjön speglades vackert i sjön. Zinnia hade satt sig ner på berget och lagt armarna runt knäna och bara studerat miljön. Jag satte mig ner bredvid henne och såg hur hon skakade. Det var sommar och solen lyste men små kalla vindar svepte förbi oss.

- Är du kall, Zinnia? Hon fortsatte stirra ut över havet men nickade långsamt. Jag började dra ner dragkedjan på min jacka när hennes hand la sig över min och stoppade rörelsen. Jag kollade förvånat på henne.

- Behåll din egen jacka på dig. Om du ger den till mig så kommer du att börja frysa. Jag klarar mig. Jag kollade misstroget på henne innan jag makade mig närmare henne.

- Jag vet ett till sätt som kan värma dig, sa jag och log mot henne.

Hon kollade på mig och blinkade till innan hennes ansikte närmade sig mitt.

- Asså? Det gör du, Bieber? Visa mig, viskade hon försiktigt.

 

Jag kände hur jag darrade när hennes andetag blåste luft på mitt ansikte och kittlade mig försiktigt, men det ända jag gjorde var att fortsätta hålla min blick mot henne. Hennes bruna ögon vilade på mig och jag kände mig helt hypnotiserad av hennes varma blick. Hennes ögon glittrade till och min blick gled ner till hennes läppar. Jag la försiktig ena handen på hennes midja medan jag la min andra på hennes varma och mjuka kind. Hon log mot mig och la sina händer runt min nacke. Jag närmade mig hennes ansikte och hon närmade sig mitt. Vi satt med panna mot panna och jag såg hur hon bet sig löst i läppen. Mitt grepp om hennes midja hårdnade lite innan jag kände att våra läppar var cirka 2 centimeter ifrån varandra. Jag såg snabbt in i hennes ögon och lät långsamt mina läppar möta hennes. Hon besvarade min kyss och alla celler i kroppen skickade ut elektriska blixtrar som skrek efter Zinnias närhet. Hennes läppar var mjuka och det kändes som att våra läppar var gjorda för varandra. Hon drog sig närmare mig och jag flyttade handen från hennes kind och la den på hennes korsrygg och raderade det sista lilla mellanrum som fanns mellan oss. Hon drog med ena handen genom mitt hår. Jag smekte henne över ryggen och hon avbröt långsamt kyssen. Jag lutade mig lite tillbaka men höll kvar mina händer. Hon blundade fortfarande men öppnade sedan långsamt ögonen och kollade på mig. Hon bröt upp i ett leende.-

 

- Ja du, Bieber, du lyckades. Jag är varmare än någonsin nu. Jag kände hur kinderna framtog en rosa ton. Jag log mot henne och fortsatte att smeka hennes rygg.

- Jag har mina stunder.

Mina ben kändes helt darriga. Jag hade kysst Zinnia.

 

 

Zinnias perspektiv

 

Vi reste oss långsamt och började gå tillbaka hem. Hur skulle jag kunna gå hem nu, med honom bredvid mig? När han hade  kysst mig flög det hundra tusen fjärilar i magen och det enda jag kunde koncentrera mig på vad att Justins läppar som mötte mina. Då visste jag hur rätt allt kändes. Varenda beröring han gjorde fick mitt hjärta att hoppa över ett slag.

 

Vi gick långsamt hemåt i total tystnad, men den var bekväm. Ibland mötte våra ögon varandra och ömma blickar skickades. Efter en stund såg jag huset och snart var vi precis vid ytterdörren.

Vi gick långsamt in. Jag kollade snabbt på klockan, den var elva. Jag gäspade stort och såg hur Justin flinade mot mig.

- Trött?

- Mycket händelser på en dag, sa jag och kollade på honom samtidigt som jag log. Han log skamset tillbaka och kollade på sin klocka.

- Justin, Mina föräldrar är inte hemma, vill du sova här? Frågade jag långsamt och kollade på honom. Han log stort och kollade på mig innan han långsamt nickade och öppnade sina armar.

Jag gick emot honom och in i hans kram.

Jag vet inte hur länge vid stod så.

Med kropparna mot varandra, i en varm omfamning, som inte längre var vänskaplig. Utan något mer. Något större.

--------------------------------------------------------------------------

För det första, Jag veeeet att det inte finns någon skog i Miami men use your imagination och tänk er att det finns en skog ;)

För det andra: Puss-bilden är ju då såklart inte på Justin och Vanessa Hudgens (Zinnia) men ni får använda eran underbara fantasi kära läsare! ;)


Denna delen skrev jag klockan halv ett igår natt så kommentera så mycket ni kan nu!

Kram på er!


Kommentarer
Postat av: Alina

Men Gud när jg läste kapitlet så fick jag själv fjärilar i magen.

Ni skriver verkligen med känsla och det är ju bra :)

2012-06-12 @ 06:51:09
URL: http://novelleromjustindrewbieber.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0