Zinnias perspektiv

- Nu åker vi! ropade pappa och började gå mot bilen. Jag och Ayline gick långsamt efter, man är ju inte väldigt entusiastisk på väg till sin mormors begravning. Hon var ju inte min mormor egentligen men jag kallade henne alltid det för hon kändes precis som en mormor för mig. Jag kände henne till och med bättre än min riktiga mormor. När vi alla satt i bilen körde pappa ut från vår parkering och ut på vägen. Vi var på väg till kyrkan där mamma och pappa hade gift sig och både jag och Ayline hade blivit döpta en gång i tiden. Nu var det ingen rolig upplevelse som vi skulle få där.

Jag blev avbruten i mina tankar när det lät från telefonen. Sms från Justin.

"Waazup? Vill du träffas?" Jag skrev snabbt in ett svar.

"Mormors begravning... :("

Justin svarade aldrig på mitt sms, antagligen så såg han det inte eller så visste han bara inte vad han skulle svara. Bilen svängde in på kyrkans parkeringsplats. Jag kände mycket väl igen kyrkan, jag hade varit här flera gånger förut. Kyrkan var stor och vit med svart tak och en stor kyrkklocka. Det var en stor bred trappa med statyer och blommor på kanterna. Kyrkogården hade fint grönt gräs och alla gravarna hade fina gravstenar och fullt med blommor på. Jag var glad att mormor skulle få vila här när hon nu var tvungen att dö. Vi gick långsamt in genom kyrkans stora bruna portar. Det första jag såg när jag kom in i kyrkan var en stor vit kista med massa blommor runt. Prästen stod redan där framme och såg ut som att han precis skulle börja prata. Vi fick sitta längst fram i och med att vi var dom som hade stått henne närmast. Prästen började prata.

- Vi är här idag för att hedra Sofia... Längre hörde jag inte innan jag sjönk in i mina egna tankar. Jag kollade mig runt i rummet, innan min blick fastnade på kistan där Sofia låg. Från främsta raden kunde man se in i kistan där hon låg. Jag var inte alls van att se henne såhär. Hon såg så fridfull ut där hon låg helt stilla med slutna ögon i kyrkan, jag hade trott att hon sov om jag inte hade vetat att hon var död. Hon var väldigt vacker bakom alla rynkorna, det visste jag för jag hade sett henne för länge sedan, jag var inte mer än några år men jag kommer fortfarande ihåg det som om det var igår. Hon var så vacker då, hon hade haft brunt hår och bruna ögon precis som jag. Värdens vackraste skratt hade hon också. Åh, tankarna på henne fick mig att minnas allt med henne. Jag kommer verkligen sakna henne, hon var en som man alltid kunde prata med. Hon var ju ganska gammal så hon förstod inte allting men hon frågade inte för mycket och hon tjatade aldrig. Hon var så himla bra min gammelmormor! Vad ska jag göra utan henne? Jag hörde svagt i bakgrunden att hela församlingen började sjunga på en låt som jag mycket väl kände igen. Jag kunde inte sätta namn på låten men jag kände hur mina läppar började forma ord och sjöng med i låten.

Got lost in the fire

I died in my dreams

Reaching out for your hand

My fatal desire

Jag kände hur gråten började trycka på inifrån ögonen. Jag kollade på mamma och pappa, ingen av dom grät. Ayline grät inte heller. Jag ville inte vara den enda i hela kyrkan som satt och grät så jag försökte att hålla inne gråten. Jag såg hur det bildades en kö vid kistan för att ta farväl av Sofia. Jag tänkte vänta tills jag var sist i kyrkan med Sofia. Jag ville vara alldeles själv med henne våran sista stund tillsammans. Kyrkan tömdes snabbt på människor, dom flesta la bara en blomma vid kistan. När jag var helt själv i kyrkan gick jag fram till kistan. Jag kände att jag inte kunde hålla inne tårarna längre, det här var sista gången jag skulle se något av henne. Jag tog upp min blombukett som jag hade haft med mig och kollade på den, vita rosor. Det hade varit mormors favoritblomma. Jag la den vid hennes hjärta och la hennes hand ovanpå blommorna, hennes hand kändes inte varm och mjuk som den brukade göra utan den var helt stel och kall. Den kändes inte alls som den brukade göra. Plötsligt hörde jag steg bakom mig, jag vände mig om och där stod Justin. Han kom snabbt fram och kramade om mig,  jag lutade mig mot honom och grät mot hans axel. Jag kände hur Justin kramade mig hårdare. Vi stod där länge. Väldigt länge. När vi till slut släppte varandra gav han mig en snabb puss på kinden. Jag blev alldeles varm inombords av Justins närhet och kände mig  lite bättre. Justin gick fram till kistan och la en bukett blommor som han hade haft med sig bredvid mina. Jag smekte henne över kinden och tog ett sista farväl innan jag och Justin började gå mot utgången.

------------------------------------------------------------------------------------