Zinnias perspektiv

- Detsamma Justin! svarade jag. Det var inte långt till deras hus, mormor och morfar stod redan och väntade utanför bilen.

- Hej då, vi ses Justin!

- Nej, vänta lite, sa Justin och sprang in i huset. Han kom lika snabbt tillbaka med ett brev i handen.

- Du får inte öppna förrän du sitter på planet. Lova! Sa Justin och log busigt mot mig.

- Visst, jag loooovar. Ses!

- Ja, Vi ses, svarade Justin innan jag hoppade in i bilen. Vi körde ut från området och ut på stora vägen. Jag undrar om vi kommer ses igen, jag och Justin. Eller var det bara något  man sa? Vi ses? Jag hoppas i alla fall att vi ses igen, han är riktigt kul att umgås med.

- Hallå? Zinnia, lyssnar du inte? Avbröt mormor mina tankar.

- Va? Vad sa du? Sa jag.

- Hade du trevligt med Justin? Frågade hon.

- Ja, det var skitkul! Vi spelade basket.

- Är det din nya fästman eller? Frågade mormor retsamt.

- Ha ha ha, jättekul mormor! Svarade jag surt. Mormor kunde vara riktigt irriterande ibland fast jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv.

Strax efter var vi framme vid huset. Vi gick ur morfars gamla skruttiga bil och in i det varma hemtrevliga huset.

- Borde inte du kolla när flygen går imorgon Zinnia? Frågade morfar. Just det, jag ska ju åka hem i morgon, jag kunde gärna stannat några dagar till. Jag gick in på morfars lilla ”kontor” som han kallar det. Egentligen består det bara av ett bord och en stol som morfar hittade på second hand. Men han hade i alla fall en bra dator men morfar har en vana av att överdriva allting. Datorn var redan på. Jag gick snabbt in och kollade flygen. Bara två flyg till Miami nästa dag. Ett klockan 10:00 och ett 21:30. Det får bli det vid 10 eftersom att jag har skola dagen efter. Jag var inte jättesugen på skolan precis men det skulle bli skönt att få prata med Elsa igen.

- Morfar! Planet går redan 10 på morgonen, kan du köra mig till flygplatsen? frågade jag morfar.

- Oj, det var tidigt.. Men det är klart jag kör dig.

- Bra, tack!

PIP PIP PIP PIP! Åååh, vad jag hatar väckarklockor! Det skär i mina öron när jag hör det ljudet, jag tryckte kudden över öronen. Det blev rätt så sent igår kväll. Vi satt och pratade och spelade kort ändå tills morfar somnade i soffan.

Jag packade ner allt jag hade med mig i min stora väska som mamma hade packat. Jag tog på mig myskläderna i och med att jag skulle åka flygplan i 5 timmar om någon timme. Jag gick ner för trappan och möttes av lukten av scones. Mormor var verkligen underbar, precis som en mormor ska vara! Jag började snabbt äta av sconsen, dom smakade lika gott som dom luktade!

- Tack så mycket för maten mormor, det var jätte gott! sa jag när jag hade ätit klart min frukost.

- Det var så lite så! Men ni borde nog åka nu så du inte missar planet, sa mormor.

- Hej då, det var kul att vara här även om det inte var så länge. Hoppas vi ses snart igen! sa jag till mormor.

- Ja, du får komma hit snart igen Zinnia. Hej då, sa mormor och kramade om mig hårt. Jag kände att jag skulle sakna mormor och detta huset för här kände jag mig alltid trygg, speciellt när jag bråkade så mycket med mamma.

- Kommer du snart morfar? ropade jag in i huset.

- Jag är här ute Zinnia! sa morfar och tutade.

- Men ååh, sa jag för mig själv. Morfar hade redan startat bilen när jag kom ut. Jag öppnade bagageluckan och la ner den stora väskan innan jag satte mig i framsätet bredvid morfar. Morfar startade bilen och åkte ut på vägen. Jag hade inte tänkt så mycket på att jag skulle flyga men nu började klumpen växa i magen. Jag småpratade med morfar på vägen men

det var inte långt till flygplatsen så det tog inte lång tid innan morfar svängde in på Stratford flygplats parkering.

- Okej, ha det så bra nu då Zinnia! Kul att du var här, sa morfar.

- Detsamma, hej då! sa jag tillbaka.

- Här! Om du vill köpa något, sa han och gav mig en 500-lapp.

- Sen när behöver jag 500 kronor till att köpa något? frågade jag och försökte ge tillbaka den.

- Jag hade ingen växel, okej? Ta den bara! sa morfar.

- Okej då, tack och hej då! sa jag.

- Hej då! sa morfar. Jag började gå mot ingången när morfar ropade efter mig.

- Zinnie, klockan är 10 i! Skynda dig!

WHAAAAAAA! Jag springer in på flygplatsen och in i säkerhetskontrollen. I högtalarna ropar dom mitt namn, att jag ska komma och att planet går typ nu! Jag kände paniken komma. Jag springer så snabbt jag kan till gaten och flygvärdinnan börjar gå för att stänga.

- NEJ, VÄNTA! skrek jag till henne.

- Se till att komma i tid nästa gång ZINNIA, sa hon och gav mig världens blick.

-  Förlåt då..

När jag äntligen kom in på planet försökte jag få in min väska i luckorna som sitter där uppe på planet men det var fullt överallt.

- Ursäkta men du måste sätta dig ner nu, vi startar planet, sa en flygvärdinna argt. Jaha, vad trevligt att jag får sitta med en väska i knät i 5 timmar tänkte jag surt. Jag satte mig i alla fall ner och planet började rulla. Klumpen i magen som hade försvunnit helt kom tillbaka igen. Jag kände hur jag började skaka i hela kroppen. Jag tryckte mig tillbaka i stolen och spände hela kroppen. Det blev inte precis bättre av att gubben som satt bredvid mig låg och snarkade. Om jag bara hade haft Justin’s Ipod...  Just det, brevet från Justin! Jag öppnade väskan och började rota efter brevet. Åååh facepalm! Jag la ju det i fickan. I brevet låg det en lapp.

 

Call me maybe, 07059837811 ;) /Justin

 

Jag blev helt varm i kroppen och log för mig själv, jag läste igenom lappen igen och kunde inte riktigt förstå att han gav mig sitt nummer. Han var ju ändå världskändis, så han borde ju inte ge ut sitt nummer till vem som helst. Eller? Jag drog upp mobilen ur fickan och la till honom som kontakt.

 

Efter en jobbig och otrevlig flygresa var jag äntligen framme i Miami. När jag hade gått av planet skickade jag iväg ett sms till Justin. Här är mitt nummer / Zinnia :)

Jag gick ut på parkeringen och kollade efter vår bil. Jag går runt på parkeringen men vår bil är ingenstans. Efter 10 minuter drar jag upp telefonen ur fickan. Typiskt mamma att komma försent.

- Ja? svarade mamma i telefonen.

- Hej mamma, vart är du? frågade jag.

- Vad menar du? svarade mamma oförstående.

- Du skulle hämta mig, remember? Jag ringde dig igår, sa jag surt.

- Just det! Förlåt gumman, jag glömde.. Jag ligger på Spa just nu, kan du ta bussen? sa mamma med tillgjord mjuk röst.

- FAN MAMMA DU BRYR DIG INTE ETT DUGG OM MIG! VISST ÄR DET SÅ? , skrek jag och la på luren.

Jag kände att jag blev mer och mer irriterad på mamma, hon gjorde mig alltid besviken.

---------------------------------------------------------------------------------------

Här är del 3.

Hope you like it ;)

Kommentera nu rååå!