How to love you - Del 17



Zinnias perspektiv

Jag satt ute på min balkong som var upplyst av solen i ett mjukt orange sken. På min lilla balkong stod ett glasbord och två stolar i trä. Eiffeltornet var en så fin byggnad, jag vill besöka Eiffeltornet någon gång när jag väl är här i paris. Jag tänkte tillbaka på i går, vad hade hänt? Varje gång jag nuddade Justin eller om Justin nuddade mig gick det som en stöt igenom mig och jag blev varm, varm av bara tanken på Justin. Skärmen på min mobil lyste upp och när jag såg hans namn log jag och blev helt varm i hela kroppen. Det var som om det smset gjorde allt. Att bara veta att vi var i samma stad.

Godmorgon Shawty, hur mår du idag? Jag kommer om en timma och plockar upp dig med bilen, är det okej?

Mitt hjärta hoppade över några slag, mitt leende som redan varit stor blev ännu större. Vad händer med mig och Justin? Jag svarade Justin långsamt för min hjärna verkade inte fatta att jag skulle skriva något sms.

Godmorgon Bieber jag mår toppen. Jag är redo om en timma!

Det varma behagliga vattnet forsade långsamt ner för min kropp. Jag tittade på tjejen i spegeln, mötte hennes blick. Hon såg fundersam ut, hennes bruna hår var blött och hängde ner vid sidan av hennes kropp, hennes bruna ögon blänkte av lycka. Var det lycka? Var jag lycklig?

 

När jag kom ut ur duschen stod solen het uppe och min lilla balkong var fylld av det varma solljuset. Jag drog på mig ett par shorts och en tröja, innan jag gick ner till frukosten tog jag på mig mina vita Converse och tog med min väska.

Jag gick på den mjuka röda mattan som låg i den långa korridoren, idag tar jag trappan för att Justin är inte här och utan honom vågar jag inte ta hissen. Jag gick in genom den stora trädörren och in till den fint uppdukade frukostbuffén. Jag plockade åt mig av de mesta godsakerna jag kunde hitta, där satt jag helt ensam med en stor tallrik med fin mat på.

Jag stod utanför hotellets dörrar när jag såg hans svarta bil komma det var män i svarta kläder med kaemrorna som sprang efter hans bil. Mitt hjärta hoppade över några slag när jag såg honom med den lite fundersamma och irriterade rynkan mellan sina ögonbryn. När Justins blick mötte min var det som om tiden stannade, jag bara såg in i dom fina guldglittrande ögonen. Han log mot mig genom rutan på bilen och jag log tillbaka, jag började sakta gå mot hans bil. Paparazzis följde efter mig med avstånd och skrek frågor till mig.

Han gick ut från förarsätet och gav mig en varm och mjuk kram, jag kramade tillbaka honom hårt. Det var först när vi var inne i bilen som han började prata. Paparazzina blev som galna det kändes som det tog miljoner kort på oss och skrek.

- Det är kul att se dig igen Zinnia! sa han och log lite små finurligt mot mig.

- Ja, det är kul att se dig också Justin och förresten ”Hej bieber”. Jag flinade när orden kom ut från mina läppar. Jag visste att han hatade när jag kallade honom det. Det enda han gjorde var att ge mig ett snett leende tillbaka.

- Hej på dig med Zinnia!

 

- Vart åker vi frågade jag? otåligt med min gnälligaste röst.

Han vred på sitt huvud och pekade på den stora byggnaden som låg mitt i parken. Det var Eiffeltornet fast nu tusen gånger så stort som när jag såg det från min balkong, jag tittade på tornet men en beundrande blick medan Justin bara skrattade lite lågt åt mig med sitt varma sätt som bara Jusyin kan.

Vi stod i parken utanför Eiffeltornet, jag betraktade det stora tornet medan vi långsamt gick närmare. Vi stod inne i tornen och jag gick bestämt mot trapporna medan Justin bara skakade på huvudet och pekade på hissen. Justin tog mig i handen och vi gick långsamt mot hissens dörrar.

Hissen var stor och silvrig inuti med en spegel på ena väggen. En man i randig kostym klickade snabbt på kanppen och hissen började åka uppåt. Jag gjorde antagligen en kostig min eller så såg jag gråtfärdig ut för det var så jag kände mig just nu. Justin märkte det för han tog ett lite stadigare grepp om min hand. Våra händer var fortfarande ihoptrasslade sen vi hade gått in i hissen men det kändes bra. Han lutade sih mot mig och vinklade sitt ansikte så att hans läppar var vid mitt öra.

- Det är lugnt Shawty, viskade han.

Jag log ett uppskattande leende mot Justin och han tryckte sin hand hårdare mot min. Väl uppe i i det fina tornet såg vi ut över paris, den fina staden. Där stod jag och Justin sida vid sida i det fina tornet och tittade ut över den vackra utsikten i Paris.


 

Jag var inne på Justins stora svit, han bodde på den överste våningen högst upp på taket. Jag gick in i hans hotellrum, det luktade Justin. Det var ganska likt mitt rum fast han dubbelt så stort och en jättestor takbalkong. Vi sjönk ihop på hans stora säng med mycket kuddar i. Han log ett trött leende mot mig.

- Är du hungrig Zinnia? sa han och flinade.

-Ja, faktist nu när du säger det Bieber, sa jag och såg någonstans i ögonvrån hur han tog upp en kudde och slängde den på mig. Jag började gapskratta medan han tittade lite surt på mig innan han tog upp telefonen och slog in ett nummer. Efter en liten stund av småprat knackade det på dörren. Justin gick upp till dörren, samtidigt som han visade att snett busigt leende och sa.

- Hoppas du gillar pannkakor! Jag svarade inte utan nickade bara glatt mot honom. Justin kom in med världens stoltaste leende.

-Bon Appétit!

-Tack, sa jag med ett artigt leende.

Där satt vi och åt pannkakor på Justins stora vita säng.

 

Vi ses sen, ropade jag till Justin innan jag gav honom en slängkyss och log mot honom.

-Ja! ropade han tillbaka, ses om en timma.

När jag kom in i Receptionen satt samma kvinna där som igår.

- Ditt bagage har kommit, ska vi bära det till ditt rum?

- Nej tack, jag ka n ta det själv! sa jag med ett leende på läpparna.

Bara några steg kvar! Eftersom Justin inte är här betyder det ingen hiss, så jag har kämpat mig upp för den långa trappan med min tunga väska. Jag tänkte tillbaka på idag, vilken rolig dag det har varit och roligare kommer det att bli. Väl uppe vid rätt våning tog jag fram mitt nyckelkort och stoppade det i dörren, dörren gled upp med ett klick.

Jag rotade i genom min överfulla väska medan jag tänkte på Elsa, jag kanske borde ringa henne senare. jag hittade den klänningen som jag ville ha och tog smidigt på mig den. Jag borstade snabbt mitt hår och lät det hänga utsläppt. Jag såg verkligen fram emot middagen som Justin bjudit med mig på ikväll.

Jag sprang ner för den långa trappan som var täckt i samma röda matta som korridoren hade. Jag kom ut i den friska luften och kunde äntligen andas klart, Dom senaste dagarna har alla mina tankar vänt upp och ner på hela min värd.

Justins perspektiv

Jag så henne sitta på den stora stentrappan utanför hotellet, hon var fint klädd fast det spelade ju egentligen ingen roll, hon var alltid vacker. Hon såg mig inte ännu men jag såg henne, bara henne. Hon vände långsamt upp blicken och när hon fick syn på mig log hon ett vackert leende.

 

Zinnias perspektiv

Justin gick snabbt ur bilen gick runt bilen och öppnade dörren för mig, jag log lite snett mot honom och han log tillbaka. Vi satte oss i bilen och åkte i väg, under hela bilresan hade vi en behaglig tystnad.

När vi var framme stannade Justin långsamt bilen och han gick runt bilen och öppnade dörren åt mig. Jag gick ur den lite högre bilen. Justin pekade på den fint upplysta Restaurang vid havet.

- Det är här vi ska äta i dag Zinnia, sa han och log självsäkert.

Jag nickade gillande medan vi gick dit. Det kändes som mina ögon skulle ramla ut när jag såg hur fint det var. Vi gick igenom inneserveringen och ut till uteserveringen där det var vita skynken i tyg uppsatta i taket, det var väldigt fint. Vi satte oss vid det fint dukade bordet för två personer med vinglas som snart fylldes med iskallt vattenoch fint vikta servetter. Jag skrattade tyst för mig själv, Justin såg så rolig ut där han hade blivit placerad lite intryckt i ett hörn med en keps på sig för att vi skulle få en lite mer lugn och ro när vi skulle äta middag.

Vi satt och småpratade om allt möjligt när vi hade beställt maten. Två välklädda män i kostym och slips kom fram till oss men de två fint upplagda tallrikarna med mat på.

-Smaklig måltid, sa den lite smalare av servitörerna innan de lämnade bordet.

-Tack, svarade jag och Justin i kör och vi börja skratta åt hela situationen. Det var så lustigt allting.

- Justin jag måste gå på toaletten, sa jag efter att vi hade druckit två fulla flaskor vatten och ätit den goda maten. Snälla Justin kan du följa med mig? jag gjorde den fjäskigaste minen jag kunde.

- Bara för att du ber mig, sa han med ett fint leende som långsamt sprack upp i hans ansikte.

-Yeah!

Vi gick in i den hemska hissen som hade brun inredning i trä och spelade låg långsam musik. Justin tog min hand i hissen och precis som förra gången lutade han sitt huvud närmare mitt fast nu med en mer allvarlig blick, den blick Justin bara kan ha om han menar någonting seriöst. Han sa det med sin mjuka men samtidigt allvarliga röst, ett litet svagt leende växte fram innan han viskade i mitt öra.

- Om du faller så är jag här och tar i mot dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0