How to love you - Del 16
Justins perspektiv
- Hey Shawty. Hon skrattade till och jag kände ett par varma och mjuka läppar kyssa min kind. Hon kom närmare mitt öra och viskade. Hennes andetag kittlade innan jag hörde henne.
- Hey Bieber. Jag släppte henne och våran omfamning avslutades. Jag gjorde en gest mot bilen och vi gick långsamt mot bilen och satte oss i den. Jag vred om nyckeln motorn sattes igång. Jag svängde ut från flygplatsen och körde mot hennes hotell. Vi satt under en bekväm tystnad hela vägen till hotellet. Ibland byttes tystnaden ut mot att våra blickar möttes och varma leenden blev till skratt över den konstiga situationen. Jag avbröt tystnaden.
- Så hur är det? Min blick vilade på henne men istället för att möta min blick fortsatte hon att stirra ut genom fönstret samtidigt som hon svarade lite frånvarande.
- Jodå, det rullar på... Jag märkte att hon fokuserade på något annat. Jag fnyste snabbt och höjde rösten.
- Vad är det som får dig att undvika att vila dina ögon på den vackra varelsen här? Jag pekade på mig själv och höjde ögonbrynen. Hon vände äntligen blicken mot mig och mötte mina ögon. Dom glittrade till samtidigt som hon skrattade. Hon vände sig helt mot mig och tog min hand och pekade med den ut genom rutan. Jag såg direkt vad som hade fångat hennes blick. Eiffeltornet. Jag skrattade till när jag förstod vad som hade tagit hennes uppmärksamhet. Så klart, hon hade ju aldrig varit i Paris förut. Jag skymtade hennes hotell från andra sidan vägen. Jag svängde av och körde in mot hotell entrén. Jag parkerade och stängde av bilen. Vi gick ut från bilen och styrde stegen mot hotellet. Jag öppnade entrédörren åt henne och hon log mot mig. Jag kände hur en varm ström gick igenom min kropp. Jag log tillbaka och fortsatte mot receptionen. Hon ringde på klockan och en receptionist mötte oss. Hon var lång och bar en vit kavaj. Hon var hårt sminkad och gav oss ett ansträngt leende. Zinnia log mot henne. Receptionisten harklade sig.
- Ditt namn Miss? Zinnia rättade på ryggen.
- Zinnia...
- Här är ditt rumsnummer. Du är den enda jag någonsin träffat som heter Zinnia. Ditt namn betyder blomma, inte sant? Jag kollade förvånat på Zinnia som generat skruvade på sig.
- Eh.. Tack! Ja, det betyder blomma. Hon avfyrade ett leende innan hon gick mot trapporna. Jag sprang ikapp henne och tog tag i hennes arm.
- Du bor på tolfte våningen så trapporna är nog inte det bästa alternativet. Jag vet att du inte gillar hissar men förra gången löste det ju sig, eller hur? Hon skrattade och vände sig om och började istället gå mot hissen.
- Okej då besserwisser. Allt för dig. Jag log och klickade på hissknappen. Hissen öppnades direkt och vi gick in. Hela scenariot när vi blev inlåsta i hissen för några veckor sen. Jag log för mig själv och klickade på knappen som det stod ”12” på. Vi åkte långsamt upp och jag vände min blick mot Zinnia. Hon såg inte så jätte rädd ut. Mer sliten ut efter den långa resan. Jag la min arm runt hennes axlar och hon lutade sitt huvud mot min axel och blundade. Vi ryckte till av att hissen plingade till. Vi gick ut ur hissen och letade efter Zinnias rum i den långa men otroligt mysiga korridoren.
- I found it! Ropade Zinnia när hon såg rum nummer 237. Hon stoppade in nyckeln och vred om och rummet klarnade upp. Rummet var inrett i en mysig men ändå modern stil. Hon kastade jacka i hallen. Hon sprang sen ut mot den lilla balkongen och tog ett glädjeskutt medan hon skrek till av glädje.
- Guuuuuud vad fint det är här! Kolla på den utsikten, Justin! Kom och kolla! Hon skrek entusiastiskt till mig. Jag gick snabbt mot balkongen och tittade ut. Hon hade haft rätt. Utsikten var verkligen underbar. Man såg en sjö, Eiffeltornet och en gata med mysiga affärer. Hon kollade hypnotiserat på Eiffeltornet. Det plingade till i min mobil och jag halade snabbt upp den och kollade.
Scooter: Ey man! Kommer du på mötet om 10? Ses då, right?
Just det. Mötet.
Justin: Kommer direkt!
Jag såg hur Zinnia snabbt gäspade.
- Jag måste dra på möte? Är det okej? Sa jag ursäktande och hon kollade på mig och log lättat.
- Ja, herregud! Jag tänkte bara gå och lägga mig. Jag kollade runt i ett försök att hitta hennes väska.
- Men du har ju ingen väska?! Vad ska du sova i? Jag kände mig jätte förvirrad och Zinnia skrattade och himlade med ögonen.
- För det första, min väska blev kvar i Miami men dom ska skicka den till hotellet. För det andra så kan jag sova i underkläder. Hon blinkade med ena ögat mot mig och jag rodnade snabbt innan jag kom på mötet och innan jag visste ordet av det hade jag blivit omfamnad i en varm kram och sen skyndade jag mig ut. Jag satte mig med darriga ben i bilen. Vad händer?
Kommentarer
Trackback
