Jag kollade ut genom fönstret. Lektionen skulle sluta om trettio minuter. Egentligen hade jag inget emot skolan. Det var en liten söt mörkblå byggnad med stora fönster och små mysiga klassrum. Dom hade en myshörna med två soffor som jag och Elsa alltid satt i när dom var lediga. Jag kollade på klockan igen. Matten gick bara långsammare och långsammare. Jag gav Elsa en trött blick som blev besvarad med en konstig grimas som sedan gick till ett vackert leende. Elsa var verkligen helt underbar. Hon fanns alltid där när man behövde henne som mest. Hennes långa blonda hår och stora vackra blåa ögon var värda att dö för.
Jag kände hur jag huttrade till i klassrummet.  
Mr Clark hade envist öppnat alla fönster för att det skulle enligt honom ge en bättre tankeförmåga. Jag hade inget emot min matte lärare, men jag kunde själv lista ut att den teorin inte funkade. Mr Clark var en kort, lite mullig, sträng person. Inte min favoritlärare. Men ingen väljer väl sina lärare.
Jag kollade ner på mina naglar. Manikyren jag hade fått av  Elsa var fortfarande lika snygg trots att den hade fått utsättas för mitt nagelbitande. Dålig vana jag alltid gjorde när jag var nervös eller uttråkad. Jag flätade mitt långa, bruna själv lockande hår i en fiskbensfläta medan jag kastade en blick mot klockan. Tre minuter. Snart slut.
- Eftersom ni har varit så duktiga på genomgången så får ni gå lite tidigare, Sätt upp era stolar! Jag tänker inte göra det för er. Tack för idag. Sa Mr Clark med sträng röst och synade alla eleverna som snabbt ställde upp stolarna.
Egentligen ville jag inte hem. Jag visste att hemma väntade det ännu ett bråk mellan mig och mamma. Jag visste inte var det var som alltid skapade den spända stämningen mellan oss. Det var bara småsaker som bråken berodde på. Det var det alltid. Mamma hade alltid något att klaga på. Alltid småsaker som ingen annan egentligen brydde sig om. Men annars var det inget fel på henne. Hon var vacker. Jag hade fått hennes hår, stora bruna ögon och fylliga läppar. Någon gång skulle helvete bryta sig loss i våra småbråk. Det var bara en tidsfråga. Jag gick till mitt skåp tillsammans med Elsa.
Medan jag la in mina böcker vände jag blicken mot Elsa.
-  Händer det något speciellt i helgen för dig då? Elsa vände blicken mot mig och log snett.
-  Jag ska ju till London, remember? Vad ska du göra då? Jag tog ut min väska och låste skåpet innan jag vände tillbaka blicken mot Elsa.
- Ska till mormor och morfar i Stratford över helgen. Ska vi dra? Elsa nickade snabbt innan vi började gå mot utgången. Vi såg bussen stå vid hållplatsen och sprang mot den. Dörrarna stängdes precis när vi kom fram. Ett snällt leende letade sig fram på buss chauffören som öppnade dörrarna för oss. Jag log nickade ett tack medan vi gick och satte oss. Jag kände hjärtat i dunka i ett snabbt tempo samtidigt som jag tyst flåsade.
- Hur lyckas vi behöva springa till bussen varje dag? Vad gör vi för fel? Sa Elsa i ett försök att låta sur men som sedan utvecklades till skratt.
- Jag vet inte riktigt faktiskt. Men klaga inte för mycket Elsa, för varje gång har vi ju ändå hunnit den. La jag till och skrattade lätt.  
Bussen rullade fram på vägen och till slut nådde den min hållplats. Jag kramade Elsa hårt och pussade henne snabbt på kinden när jag gick ut från bussen. Jag la i mitt headset i öronen när jag närmade mig huset.
Jag gillade vårat hus. Det var vitt med en vägg på huset som bestod av fönster. På våran terass fanns en grill och en stor grön parasoll. Jag tog fram nycklarna och låste långsamt upp dörren. Dörren gled snabbt upp. Jag gick och hängde upp min bruna mockajacka och släppte väskan i hallen medan jag långsamt gick upp för trappan. Jag hörde mamma klampa runt med tunga steg i sitt rum. Jag smög så tyst jag kunde förbi rummet och försökte att inte bli sedd.
- Zinnia? Hörde jag hennes röst. Jag försökte stadga mig i rösten och svarade.
- Ja mamma?
Jag gick in i mitt rum där jag såg mamma rota bland mina kläder och la dom i en resväska. Hennes hår satt i en lös hästsvans och hon hade på sig lösa jeans med en stor tröja. Hon vände upp huvudet och kollade på mig.
- Du skulle åka till din mormor och morfar i helgen så jag bestämde mig för att packa åt dig. Jag tittade på henne med en förvånad blick men hon märkte den inte utan fortsatte med att rota och packa bland mina kläder.
- Tack mamma, men du behöver inte, sa jag och sökte hennes blick. Hon vände huvudet mot mig och gav mig en uppgiven suck.
- Zinnia, Nu försöker jag hjälpa dig. Gå och packa något att äta på planet så jag kan packa färdigt. Jag kollade på henne förvånat. Packa flyplansmat?
- Mamma, för det första får man mat på flyget och för det andra så är resan bara 5 timmar lång suckade jag.
- Jaja, gå och hämta en 100 dollar sedel ur min plånbok och lägg ner den i din väska. Sa hon bestämt.
Jag gick och hämtade pengarna utan att protestera. Det var inte lönt. Snart kom mamma ut ur mitt rum med en tjock väska. Hon ringde en taxi som skulle köra mig till flygplatsen.
Jag hade precis burit ner väskorna när det ringde på dörren. Jag öppnade och såg taxichaffören som hälsade, tog mina väskor och gjorde en gest med armarna som pekade på bilen. Allt utan ett endaste ord. Jag fick en snabb kram av mamma innan jag satte mig i taxin. Under bilresan satt jag bara och kollade ut genom fönstret och studerade landskapet i Miami. Efter knappt tio minuter hade han nått flygplatsen. Jag betalde och checkade in mina väskor. Miami flyplats var väldigt stor men jag skulle ändå kunna alla gater med stängda ögon. Jag småsprang till säkerhetskontrollen och gick snabbt igenom utan ett pip. I min gate hade alla redan ställt sig i kö. Boarding lampan lyste på den stora tv-skärmen. Jag ställde mig i kön som snabbt rullade på. Jag visade min biljett och gick med snabba steg in i flyget och hittade min plats. Jag la min väska under stolen och satte mig ner. Jag kände hur tiden hade flygit förbi från taxiresan tills att jag satt i planet. Nu kom det värsta, självaste flygresan. Jag var nog den mest flyg rädda i hela världen. Mina tankar avbröts av att en kille med en stor svart huv tröja satte sig bredvid mig. Han hade guld bruna ögon som glittrade när han log mot mig.
Jag gav honom en förvånad blick och när han satte sig ner och drog ner luvan såg jag att det inte var vilken kille som helst. Det var Justin Bieber. Jag mindes hur mycket Elsa alltid pratade om honom. Han märkte att jag kollade på honom vände han blicken upp mot mig och log. Jag log ett snett leende tillbaka innan jag kände hur flygplanet började rulla. Jag stelnade till och tog ett hårt tag om armstödet medan jag blundade hårt. Planet körde ut på banan och jag kände hur blodet rusade. En flygvärdinna började med den vanliga säkerts instruktionen. När den var slut kände jag hur planet gasade på. Tankarna snurrade, hjärtat dunkade hårdare och hårdare. Jag lutade huvudet ner och andades tungt. Jag kände hur rädslan tog över min kropp.
Jag kände en hand på min axel och tittade snabbt upp och mötte ett par bruna snälla ögon som såg oroligt på mig.
- Är du okej? Du verkar lite... rädd? Sa han och gav mig en frågande blick.
Jag suckade tyst för mig själv. Det hade visst varit synligare än vad jag trott.
- Åh, jag är ganska flyg rädd bara, sa jag och var sekunden före att skrika till när planet lyfte från marken.
- Aha.., sa han och såg på mig dröjande och tog bort sin hand från min axel innan han böjde sig och letade efter något i sin väska. Jag försökte luta mig tillbaka men varje gång så skakade planet till. Justin lutade sig tillbaka och räckte fram sin Ipod till mig
- Det hjälper för mig. Jag har vant mig eftersom jag reser ganska mycket. Sätt på någon bra låt och slappna av. Han log varmt mot mig och jag tog tacksamt emot Ipoden.
- Tack, jag antar att din spellista består till mestadels av dina låtar? Sa jag och log prövande mot honom. Han skrattade innan han skakade på huvudet.
- Nej du, så ego är jag inte. Än. Han log busigt innan han plötsligt räckte fram handen.
- Justin, sa han och jag skrattade snabbt innan jag la min hand i hans.
- Zinnia, och jag visste faktiskt vad du heter. Han skrattade innan han la till.
- Just checking, man vet ju faktiskt aldrig. Jag flinade snabbt innan jag satte i hörlurarna i öronen och satte på första låten som kom. Next to you med Chris Brown och Justin själv. Han hade rätt, med musiken i öronen kunde jag blunda och slappna av under hela åkturen. När planet landade hördes en snabb duns innan vi var på marken igen. Jag packade ihop mina väskor och innan jag gick ut vände jag mig till honom och gav tillbaka hörlurarna. Han kollade först förvånat på mig innan han flinade åt mig.
- Hoppas dom funkade. Du verkade i alla fall lugnare med dom på. Jag skulle precis svara innan hans livvakt drog honom ut ur planet ner på marken.
Jag gick ut från planet och såg Stratfords flygplats och det kändes som allt som hade tyngt ner mig hela veckan bara försvann. Jag var lättad.

---------------------------------------
Så, här har ni första delen!
vad tycker ni?
Jag håller på med femte delen nu så varje dag nu du denna veckan kommer en ny del upp.
Vi är jätte noga med stavning och sånt men det kan hända att det finns nått stavfel men ni får leva med det ;)