ZINNIA`S PERSPEKTIV

Jag kände ilskan bubbla inom mig. Hur svårt kunde det vara att sätta sig i bilen och hämta mig? Jag gick långsamt mot busshållplatsen och såg att bussen skulle komma om två minuter.

Efter fem minuter såg jag bussen komma emot hållplatsen. Sen som vanligt. Jag gick på och satte mig längst bak. Jag slog in vårat hemnummer och efter tre signaler hörde jag min systers röst.

- Hallå?

- Hej Ayline! sa jag. Jag kände hur glädjen spreds sig i kroppen. Ayline var verkligen den bästa.

- Åh, Hej Zinnia! Hur hade du det hos Mormor och Morfar? Jag saknar dig! Kom hem fort. Ropade hon. Precis då stannade bussen framför våran hållplats.

- Jag är hemma nu Ayline. Jag går av på hållplatsen nu, sa jag och kände leendet som letade sig fram på mina läppar medan jag gick av.

- Fan, jag måste springa till Felipe nu. Åh, då hinner jag ju inte möta dig! Jag skrattade lätt. Felipe var en av Aylines bästa kompisar.

- Det är lugnt, Hej då! Ropade jag medan jag såg vårt hus. Tur att varken Mamma, Pappa eller Ayline var hemma. Jag ville bara in och sova. Jag låste upp dörren och slängde av mig jackan. Jag sprang uppför trappan och sen packade jag ut väskan innan jag slängde mig i sängen och kände tröttheten komma krypande innan jag somnade.

 

Jag vaknade långsamt och kollade på klockan, 09.34. Det var nog dags att gå upp nu fast det kändes som jag hade kunnat sova i minst två timmar till. Jag stapplade mig upp ur sängen och tog på mig morgonrocken över mitt linne. Jag gick ut till vårt kök och gjorde snabbt pannkakssmet. Jag stekte pannkakorna och åt upp dom. Precis när jag skulle duka och borsta tänderna ringde mobilen.

 

JUSTIN`S PERSPEKTIV
När jag vaknade klockan kvart över nio för att gå upp och ha möte med Scooter såg jag att det inte bara var han som satt där. Både Usher och Mamma var med. Jag måste ha gett dom en förvånad blick för mamma började skratta.

- Älskling, är det kanske okej om jag och Usher är med?

Jag log snett och vände mig mot mamma.

- Okej för mig. Vi startade mötet. Jag vände blicken mot Scooter.

- När och var är nästa konsert? Han bläddrade i några papper innan han svarade.

- I över morgon i Miami. Jag log snabbt. Miami. Ett ansikte dök upp i mitt huvud. Zinnia.

- Kan vi åka idag? Tidigt? sa jag och kollade på Mamma.

- Visst, visst. Usher beställer biljetterna nu. Jag slängde mig över stolen och slog in Zinnias nummer. Det tog två signaler innan jag hörde hennes glada röst i luren.

- Ja, det är Zinnia.

- Hej Zinnia, wazzup? Det är Justin.

- Åh, Hej Justin. Jag borstar tänderna, typ. Du då? Hon lät förvånad vilket fick mig att le roat för mig själv.

- Jo du, ikväll drar jag till Miami och skulle vilja ha en person som kan visa mig staden eller umgås med typ. Och tanken slog mig. Vad är bättre än en tjej som är uppvuxen där? Du!

-... Om du inte har någonting för dig då. Men vänta, varför är inte du i skolan nu?

Jag tog ett andetag för jag hade pratat så himla snabbt och det kändes som luften hade gått ur mig.

- Ja det kan jag väl. Nej, det är studiedag idag, sa hon.

- Okej, men vart i Miami bor du? frågade jag. Hon skrattade snabbt. Hon hade ett vackert skratt.

- Jag pallar inte förklara, Collins Avenue 65. Jag skrev snabbt ner det på min mobil och log. Det skulle nog komma till nytta. Jag såg att Scooter tittade på mig med en frågande blick.

- Men nu måste jag dra. Vi kanske ses, sa jag finurligt innan vi sa hej då och jag hörde ett klick i luren.

- Justin! Det finns ett plan som går om två timmar. Packa snabbt så åker vi om en halvtimme. Vi är där i en vecka. Skynda dig, hörde jag mamma skrika. Jag sprang in och började packa.

ZINNIA`S PERSPEKTIV

Efter samtalet fick jag en glad känsla i kroppen. Fast vi inte hade träffats så många gånger kändes ändå kemin varm och vänskaplig.

Helt plötsligt plingade det till i telefonen. Ett sms från Elsa. Jag hade verkligen saknat henne.

Elsa: DAAARLING! JAG HAR INTE HÖRT FRÅN DIG!! Åh, skit att jag är är hos farmor på studiedagen, svara nuuu, jag måsta snacka med dig!

Jag log för mig själv. Elsa var den första som skulle få veta om det andra Justin Bieber mötet.

Zinnia: ELLLLSAAAA! Jag tänkte ändå slösa bort studiedagen med ett tiotal filmer..

Vet du vem som är barnbarn till mormors barndomsvän. Och inte heller vems nummer jag nu har på min telefon.

JUSTIN BIEBER! FLIPPA INTE! HAHAH

Elsa: ZINNIA, DRIVER DU MED MIG? AAAAAHH! Jag är så glad för din skull Zinnia!

Åhh, jag ska inte flippa ut, BARA LITE.. ÅÅÅÅH, kompis. Oj, måste dra nu! Berätta mer i skolan! Love you!

Zinnia: ååh! Love u!

 

Med ett leende på läpparna gick jag och satte på en film.

Efter cirka fem filmer då klockan var runt fyra ringde det på dörren.

Mamma skulle vara på sitt spa i en vecka till, Pappa var på en av sina hundra affärsresor han gör varje år och jag visste att Ayline skulle vara hos Felipe hela dagen. När jag öppnade dörren stod han där. Justin. Känslorna snurrade runt i kroppen och ett brett leende mötte mig i dörröppningen. Han sträckte ut sina armar och kramade mig i en kort men varm kram.

Hjärnan gick i högvarv medan jag log åt hela situationen.

- Hej Zinnia, sa han med blicken på mig innan han gjorde en gest för att komma in. Jag släppte in honom och stängde dörren.

- Får man fråga vad du gör här? frågade jag och gav honom en förvånad blick.

- Jag har ju inte så många kompisar här i Miami och konserten är i morgon klockan två sen är resten av dagarna bara semester, och att hänga med mamma och crewet känns ju sådär så  jag tänkte på dig och ja. Här är jag, sa han. Jag kände hur förvåningen långsamt sjönk bort och glädjen för sällskap ersatte den.

- Ja.. Jag har ju inget speciellt för mig förutom att ha film maraton men du kan ju joina om du vill? sa jag och log snett. Jag gjorde en gest för att vi skulle gå in till vardagsrummet. Att stå ute i hallen kändes sådär halvt bra.

- Gärna! sa han entusiastiskt. Vi satte oss i soffan och kollade på film efter film. Vi skrattade och pratade högt tillsammans.Vi gjorde grimaser och immiterade olika skådespelare. Jag insåg hur mycket jag njöt av hans sällskap. Det kändes som att han gjorde detsamma. Stämningen var vild men ändå avslappnad. Efter en lång stund av härligt sällskap var han tvungen att gå.

Precis när jag skulle stänga ytterdörren stoppade han den och kollade på mig med ett bedjande flin.

- Kan vi inte ses någon mer dag? Det var roligt att vara med dig Zinnia. Han log mot mig innan han gick. Jag gick direkt till sängen och somnade.

 

Dagarna gick. På morgonen gick jag till skolan och umgicks med Elsa och på eftermiddagarna med Justin och ibland Ayline. Han hade haft sin konsert så dom andra dagarna hade han varit ledig. Han hade träffat Elsa när han hämtade mig efter skolan för att vi skulle åka till bowlinghallen. Dom hade blivit bra kompisar. Det hade även jag och Justin. Vi kom närmare varandra för varje dag som gick. Dom korta kramarna utvecklades snart till varma omfamningar fulla med känslor. Han hade följt med mig för att träffa min gammelmormor Sofia. Hon och Justin hade också gillat varandra. Tills dagen hon dog. Det var till och med dagen efter. Jag hörde bara hur sköterskan ringde medan jag och Justin flummade på hans hotell. Jag föll ihop och och telefonen gled ur min hand och krossades i golvet. Hon var den enda som jag hade kunnat prata ut med. Justin hade sprungit fram och omfamnat mig medan mina tårar hade runnit nerför mina kinder på hans axel. Tårarna rann och rann. Känslorna blev för stora. Han strök mig försiktigt över ryggen samtidigt som han kramade mig hårt. Han axel blev blöt men han brydde sig inte.

- Zinnia, även om hon inte finns här, sa han och pekade rätt ut i luften.

- ...Så finns hon här, sa han och la sin hand mot mitt hjärta som dunkade hårt av alla tårar. Jag log mot honom med mina röd gråtna och svullna ögon. Han gav mig en ledsen blick innan jag lutade mig mot honom och andades ut.

Jag förklarade att jag var trött och han kramade mig en sista gång innan han gick till sitt hotell.

 

Dagen efter skulle vi mötas på hans hotell. När vi tog hissen ner kände vi plötsligt ett ryck.

Hissen hade fastnat.