Justins perspektiv

- OMG! Jag älskar dig Justin!

- Du är bäst! Love you!

Deras skrik ekade i öronen. Det var dags för min Meet&Greet som jag skulle ha innan min sista konsert här i Paris. Jag stod bakom den lilla scenen. Jag fick ett klartecken av Scooter att jag kunde gå ut på scenen och möta dem. Jag sprang ut från baksidan av scenen och skrek till fansen.

- Wazzup?

Fansen skrik blev högre och alla vinkade ivrigt. Jag försökte möta allas blick men det var omöjligt. Även fast dem bara var ett 30-tal tjejer.

Jag höjde handen i hopp om att dem skulle sluta skrika och efter ett par sekunder började skriken avta. Jag log långsamt.

- Så, hur är det? Där, började alla skrika igen. Jag höjde handen igen och dem tystnade snabbt.

- Har någon av er en fråga som ni skulle vilja ställa till mig, babes? Jag blinkade med ena ögat mot dem och skriken fyllde hela arenan igen. Efter en stund räckte några tjejer upp handen. Jag pekade på tjej efter tjej och frågorna var mest hur jag hade haft det i Paris och när min nästa tour skulle vara. Frågorna var opersonliga men jag gillade ändå lite att dem respekterade mitt privatliv. Jag dansade på scenen och sjöng lite i mellan och fansen skrek högre. Till sist var det bara en tjej kvar som räckte upp handen. Hon hade mörkt brunt hår och gröna ögon. Jag pekade på henne och Kenny sprang till henne med en mick.

- Så, vad vill du fråga, cutie? Sa jag till henne och log.

- Du har umgåtts med en tjej här i Paris väldigt mycket. Zinnia, hette hon tror jag. Är hon din flickvän?

Så fort jag hörde Zinnias namn kände jag hur värmen steg i mina kinder och jag tittade ner för att dölja rodnaden som hade blossat upp. Hennes leende kom upp i mitt huvud och jag log för mig själv. Zinnia. Sen kände jag hur saknaden tog över och jag fick pressa ihop ett fake leende innan jag vände upp huvudet mot fansen igen.

- Nej, vi är inte ihop. Zinnia och jag är väldigt bra kompisar.

Jag kände hur Mammas blick brände på mig men jag försökte ignorera den. Om det var någon som såg när mitt leende inte var äkta så var det Mamma. Jag såg hur tjejen såg lättad ut och jag sjöng Boyfriend innan Meet&Greet var slut. Jag sprang backstage och mötte Mamma i min loge.

- Hej på dig också Mamma? Hon log varmt mot mig innan hon gick mot mig och drog in mig i en varm kram.

- Du, Hur är det mellan dig och Zinnia?

Jag kände hur jag stelnade till, vad skulle jag svara? Jag visste inte själv hur det var. Jag löste mig försiktigt ur hennes grepp och log mot henne.

- Vi är bara kompisar Mamma! Hon log tillbaka osäkert mot mig men jag såg att hon inte riktigt trodde på mig.

Jag ryckte på axlarna och gick in tillbaka mot omklädningsrummet.

Vem ljuger jag för egentligen?

Mamma, eller mig själv?