How to love you - Del 24



Zinnias perspektiv

Hallå? Jag stod i hallen innanför ytterdörren. Jag hörde klackar som sprang ner för trappan och mamma kom ner, hon såg på mig med förvånad blick.


- Zinnia? Du skulle väl komma hem i morgon, vad gör du här? Var är pappa?
Mamma, pappa har ringt till dig och sagt att han kommer senare och det har varit bestämt hela tiden att jag ska komma hem idag, Sa mamma.

Mamma tog upp sin kalender och började bläddra efter dagens datum, jag trängde förbi henne och började gå upp mot mitt rum.
- Zinnia vänta! Mamma ropade efter mig men jag brydde mig inte, jag ville bara upp till min säng.


Jag slog upp dörren till mitt rum och fick se en stor rosa resväska stå uppackad och massa kläder runt om på golvet. Sängen var uppbäddad med andra lakan och på min säng satt en dam som såg väldigt förvirrad ut. Mamma kom upp bakom mig och sa något om att hon kunde förklara men klarade bara inte av att vara i hennes närhet. Jag trängde förbi mamma, rusade ner för trapporna och ut genom ytterdörren. Jag gick med raska arga steg mot grinden.
Jag såg Aylines bil svänga in mot uppfarten, hon gick ur bilen med ett stort leende som dog ut lika fort.
- Zinnia vad har hänt?  Sa Ayline.

- Hoppa in! Jag satte mig i Aylines bil och hon började köra. Jag sa ingenting och Ayline förstod att det inte var någon idé att säga något, så vi satt där under en spänd tystnad. Jag bara stirrade rakt fram på vägen. Jag orkade inte med mamma längre. Jag kände hur ilskan rusade genom min kropp. Är det det hon gör när jag inte är hemma? Lånar ut mitt rum till väninnor som jag inte ens har träffat. Hon ville säkert inte ens att jag skulle komma hem, då hade ju hon kunnat vara med sina jävla väninnor för alltid.

Ayline svängde in och parkerade bilen. Hon öppnade dörren och hoppade upp på motorhuven och jag var inte sen att hänga efter. Vi var uppe på ett berg med fantastisk utsikt ut över havet. Jag satt bara där och kollade på den vackra utsikten, den fick min ilska att lugna sig lite.
- Så..? Ayline avbröt tystnaden och kollade på mig.
- Mamma.. Jag orkar inte mer Ayline! Sa jag.
- Aha, vad har hon gjort den här gången då? Ayline sa det med en orolig blick i ansiktet.
- Hon ”glömde” att jag skulle komma hem från Paris så nu lånar hon ut mitt rum till några jävla käringar!
- Men du, hon är som hon är Zinnia! Bry dig inte om henne.

Hon gav mig en medlidande blick som sedan gick över till ett leende.

-  Nu vill jag veta allt, berätta!
- Men Ayline, hur tänkte du att jag skulle kunna berätta om jag inte vet själv?
- Du gillar honom, det ser jag på dig! Ayline gav mig ett snett leende.
- Okej, du har rätt! Jag berättade allt som hade hänt i Paris för Ayline, hon förstod verkligen. Det kändes skönt att berätta för någon. Vi satt och pratade och skrattade hela kvällen och vi glömde helt bort tiden.

-  Ska vi gå eller?

Solen hade gått ner för länge sedan och månen lyste upp havet i ett fint ljus.


- Ah, sa jag och hoppade långsamt ner från motorhuven.
Ayline startade bilen och vi rullade långsamt ner för berget och sedan ut på stora vägen. Jag kollade på mobilklockan, 02:02.
- Whaa, önska dig något Ayline! 02.02!
- Tror du verkligen på sånt där? frågade Ayline och skrattade sitt underbara skratt.
- Ja, det är klart! Gör inte du det?
- Okej, jag önskar mig...
- Men herregud Ayline är du helt dum i huvudet? Du får ju inte säga vad du önskar dig, då funkar det ju inte!
- Okej, okej ta det lugnt.. Jag kan i alla fall gissa vad du önskar dig! sa hon och hennes ögon glittrade retsamt.
-Sluta, mumlade jag innan jag önskade min helt hemliga önskan!

Åter till verkligheten.

-Om jag känner dig rätt så tänker du inte åka tillbaka hem, vart ska du? frågade Ayline och kollade på mig.

Jag hade helt glömt av mamma under kvällen men nu kände jag hur ilskan började komma tillbaka.
-Elsa, svarade jag snabbt. Hon var den enda som jag kunde tänka mig att åka till vid den här tiden på dygnet.

Jag lyfte på blomkrukan som stod utanför Elsas dörr och tog ut nyckeln, jag öppnade dörren och gick in. I Elsas hus var det helt mörkt och tyst. Jag tassade upp för trappan, förbi Elsas föräldrars sovrum och slutligen in i Elsas rum. Jag drog av mig mina byxor och sen min tröja. Jag öppnade Elsas garderob och rotade fram en T-shirt som jag tog på mig. Jag kröp ner bredvid Elsa i hennes säng. Hon vände sig om med ett ryck.
-Zinnia! Fan vad du skräms! Vad gör du här?
-Berättar i morgon, ååh vad jag har saknat dig förresten! Jag kastade mig över henne och gav henne en stor kram, hon kramade mig tillbaka hårt.
-Godnatt Zinnia!
-Godnatt!

 



Kommentarer
Postat av: alina

Jättebra!! Äntligen har jag läst igenom allt jag missat, som jag lovade :)

Nu tycker jag att en av dem borde vara modig och säga t den andra vad den känner :)

2012-06-08 @ 09:56:14
URL: http://novelleromjustindrewbieber.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0