Zinnias perspektiv

Jag vek in mina kläder plagg för ett plagg i min stora resväska. Justin satt mitt i mot mig och följde mig med blicken. Jag kunde nästan inte medge att jag blev nervös när han tittade på mig, Justin log roat åt mig och sa sedan med ett mer ledsamt utryck i ansiktet.

-Zinnia du ser ledsen ut.

Jag log lite smått över hans söta kommentar medan jag gick fram till honom med ett bultande hjärta och viskade i hans öra.

-För att jag kommer att sakna dig såklart. Jag log lite snett när jag sa orden.

Justin tittade på mig medan han log lite bredare han också.

-Jag med.

Jag tror att jag rodnade lite för att han flinade mot mig och gjorde en liten gest som pekade på mina röda kinder.

 

Vi stod bland bilarnas rus och försökte få tag på en taxi. Bredvid mig stod Justin med en stor luva på. Det kom en gul ganska smutsig taxi fram till oss, vi gick in i bilen som var klädd i svart skin klädsel. Justin hoppade lite klumpigt in i taxin medan han försökte hålla han luva på plats. Jag kom inte långt efter. Vi satt i bilen under en behaglig tystnad, efter en stund kände jag hur Justin flyttade över till mitten sätet och la en varm och trygg arm om mina axlar. Jag rös av hanns beröring och hans andetag blåste lugnt i min nacke. Vi satt så, det behövdes inga ord. Vi bara njöt av den sista stunden vi hade tillsammans. Jag tänkte på hur snabbt tiden har gått här i Paris, en vecka av mitt liv har aldrig gått så här snabbt förut. En väcka full av känslor, och många nya intryck. En vecka full av Justin, bara Justin.

Vi närmade oss flygplatsen och jag ville inte tänka på det, alltså att jag skulle flyga hem och behöva lämna Justin. Jag ville nästan vara som en fem åring och bara skrika och säga att jag tänker inte lämna bilen eller Justin.

Vi gick långsamt ur bilen medan vi mötte varandras blickar och gjorde lite sura miner, han ville nog lämna min lika mycket som jag ville lämna honom, eller? Var det så eller var det bara jag som känner så?

Jag tog tag i min väska men innan jag visste ordet av var Justins hand på mig. Jag blev helt varm inom mig, Justin vände upp blicken och sa.

- Denna tar jag hand om den, den väger minst några ton, sa han och log.

- Haha, ja tack.

Vi gick långsamt mot dörren och vi visste att vi behövde skiljas åt snart. När vi väl var inne i en stora flygplatsen gav Justin mig ledsna "Justin minen" och jag härmade honom. Justin sa med världens flin på sina läppar.

- Du är så rolig Zinnia, Haha.

- Ska du säga Bieber.

Jag såg hur hans leende förändrats till Justin fejk sur min. Jag skrattade åt honom och gick fram till honom och sa.

- Vad kan jag göra för att göra dig glad Bieber?

Han funderade ett tag innan han sa med en bitter röst.

- Kram, sen log han.

Jag kramade Justin och i början kramade han inte tillbaks utan fortsate låssas vara sur. Justin omfamnade mig hårt och lyfte upp mig i  luften och sa.

-Jag kommer att sakna dig Shawty. Jag log brett. Jag såg säkert ut som världens fån en just nu var det bara jag och Justin, inte en hel flyg plats utan bara vi. Jag avbröt kramen och tittade på klockan det var tjugo minuter tills planet skulle gå så jag behövde checka in nu. Jag gjorde världens suraste min och Justin gjorde en åt mig. Jag nästan kastade mig i hans famn och tryckte mig så nära som möjligt och drog in Jusins god lukt. Kramen blev alldeles för kort men jag behövde gå nu. Justin viskade i mitt ena öra med en ovanligt stressad röst.

-Vi ses väl snart igen? Sa han och försökte sig på ett leende som mest liknade en grimas.

- Ja, så snart du kan, sa jag med ett leende över mina läppar.

Han nickade.

-Du behöver nog gå nu Shawty.

-Hej då Justin sa jag och gav honom en snabb puss på kinden. Jag kände mig varm inuti.

-Hej då! sa han och drog in mig i en varm omfamning.

Jag började gå bort i från Justin, jag  vände mig om och såg att han stod där som en liten prick nu, Jag skulle sakna Justin riktigt mycket det kände jag redan nu bara när vi stod med några meters avstånd.