•                                                    Zinnias perspektiv
  - Jag drar nu Zinnia, deppa inte upp dig för mycket nu! ropar Ayline från hallen
• - Ska försöka, kan inte lova något! Hejdå, ropar jag tillbaka och jag hör dörren slå igen.

Det har bara gått någon vecka sen Justin åkte men jag känner ändå stark saknad efter honom. Kan det verkligen fortsätta såhär? Ett förhållande där man är borta mer från varandra än ses? Att hela tiden sakna honom börjar bli lite tröttsamt, och när jag ändå är med honom vet jag hela tiden längst bak i huvudet att det inte kommer dröja så lång tid innan han ska åka igen och saknaden kommer tillbaka. Samtidigt vill jag inte släppa taget om Justin, han är kanske den mest underbara människan jag har träffat. Det är inte någon man bara släpper. Nej, hur var det nu. Inte tänka för mycket, det blir man bara trött av. 

Jag slår på TV:n, ingen mindre än Justin dyker upp i rutan. Det är någon intervju om en skiva som han ska göra med Selena Gomez. Justin babblar på om skivan och när den släpps, jag lyssnar halvt på honom. Plötsligt dyker Selena upp och börjar prata också. Jag ser på Selena, hennes mörka hår matchar perfekt till hennes ögon och hennes drag är också helt perfekta. Hon är väldigt söt faktiskt, konstigt att Justin inte gillar henne. Eller gör han det? Nej Zinnia, sluta! Varför skulle Justin gilla Selena Gomez som bara är kändis, supersnygg, snäll och rolig? Nej, nej, Zinnia, Justin gillar mig. Annars skulle han inte vara tillsammans med mig, försöker jag intala mig själv. Jag kollar tillbaka på TV:n igen, Justin och Selena är i studion och spelar in en låt. Deras blickar möts och dom ler innan musiken slutar spela och låten avbryts. ” Bra jobbat, Justin” säger Selena. ” Du med, Selena!” svarar Justin. Dom går iväg mot dörrarna och Justin lägger armen runt Selenas axlar. Vänta, va? Det kan inte vara sant? Först i tidningen igår och nu på TV:n idag. Är det något som Justin inte har berättat för mig? Det finns bara ett sätt att ta reda på det!

Jag letar fram Justins nummer i mina kontakter och ringer. Han svarar efter 3 signaler.

- Heej Zinnia! säger Justin glatt i telefonen.

- Hej Justin! Hur är det?

- Det är bara bra, vi håller på att spela in skivan. Det går skitbra!

- Grymt! Är Selena snäll då?

- Ja, hon är jättesnäll, och sjukt duktig på att sjunga!

- Vad bra, mumlar jag.

”Justiiiin, kommer du snart eller?” hör jag Selena ropa i bakgrunden.

- Plikten kallar! säger Justin och skrattar.

- Ska ni spela in eller? frågar jag.

- Nej, jag och Selena är bara ute på stan lite.

”Justiiiin?” säger Selena igen

- Okej måste gå nu, puss!

- Puss, mumlar jag och lägger på luren.

Vad är detta nu då? Var det sant det som skrevs i tidningen? Dejtar Justin och Selena bakom min rygg?

----------------------------------------------------------

Weird kapitel, orkar inte bild.

Zinnias perspektiv

Justin hade åkt och jag stod kvar. Jag hatade det. Hur en människas närvaro kunde få hela ens värld i rörelse och när personen saknades stod allt stilla och dagarna blev gråa.

Vad för det för något jag levde i egentligen? Varför är det såhär? Varför kan en människas frånvaro sänka hela livslusten? Det måste ändras. Mitt liv är inte slut. Det har bara börjat. Jag måste lära mig att se ljus i dagar då han inte är inkluderad.

 

Jag vaknade av väckarklockan. Det irriterande pipet trängde in genom öronen och fick mig att vakna av ett ryck. Jag kollade på mobilen och såg tre missade sms. Dom kunde jag läsa senare. Jag satte på mig mina myskläder och gick ner till köket. 

 - Godmorgon sömntuta! Det är en fin lördag! Tänkte du sova bort hela? Aylines glada röst fick ett stort leende att forma sig på mina läppar och jag gick fram till kylskåpet och tog fram yoghurt och müsli.

- Om du så gärna vill veta, Ayline så var jag uppe till tolv igår och det har varit en tuff vecka. Hon kollade sorgset på mig med sina stora ögon och gick mot mig och gav mig en varm kram bakifrån.

- Zinnia, han kommer tillbaka. Det är inte så att han tänker lämna dig för alltid. Skulle han aldrig klara. Ta tag i ditt liv nu. By the way, någon Alexander ringde förut. Han ville att du skulle ringa upp, sa Ayline medan hon hällde upp te is in stora ”Mornings never been my thing” kopp. 

- Va? Alexander efternamn? Hjärnan gick i högvarv medan jag försökte komma på vem Alexander var. 

- Kommer inte ihåg..

Jag åt upp min müsli under ett lugnande samtal med Ayline innan hon rusade iväg för att hinna sin buss. Min mobil ringde och jag sprang upp för att precis hinna acceptera samtalet.

- Zinnia! 

- Är det Zinnia jag har kommit till? Låter intressant... Hörde jag en lurig röst säga.

- JUSTIN! Skrek jag ut. 

- Hey baby! Hur är det hemma? Du har inte svarat på mitt sms så jag började bli orolig.

- Åh, det är bra! Själv? Förlåt, sov ganska länge idag. Saknar dig.

- Snälla säg inte så! Jag saknar dig jätte mycket shawty! Vi ses om tre veckor. Du skulle bara veta hur galna fansen är... Jag hörde en kvinnoröst i bakgrunden som lät lite som Patty och Justin harklade sig innan han började prata med mig igen.

- Måste repa. Älskar dig! Vi hörs, eller hur? Sa han försiktigt.

- Absolut. Lycka till, mumlade jag tyst innan jag klickade av samtalet. Varför blev jag så konstig? 

Jag diskade undan min tallrik och satte mig i soffan samtidigt som jag slog på TV:n. 

-” Det sägs nu att tonårs idolen Justin Bieber har varit ute på romantisk dejt med Selena Gomez och dom såg djupt förälskade ut. Vi hoppas att detta leder...” Jag stängde snabbt av teven och sprang upp till mitt rum. Nej, nej, nej. Det var är inte sant. Bara rykten. Bara rykten. 

 Resten av dagen spenderades med att se på gamla barnfilmer med tre stycken Ben&Jerry’s. Varför kändes han ibland så nära men samtidigt så hopplöst långt bort?

------------------------------------

Vet jätte tråkigt.. men bättre än inget :P Kommer nog en 36 inom snar framtid.. En anledning till att den var så dålig nu var för att jag inte kommer ihåg vad som har hänt.. ska läsa igenom och ge er en bättre senare ;)

Mitt guldfisksminne strikes again.. Puss på er!

Ni snor ideer från en författare !!

Hej på dej med. Denhär kommentaren fick vi på bloggen och vill bara säga att vi har kommit på alla idéer själva. Det kan säkert vara så att en författare har skrivit något liknande innan men i så fall har vi nog inte läst den boken. Plus att det är ganska omöjligt att skriva något som ingen annan har skrivit i hela världen, det finns ju tusentals böcker, am I right or am I right? Du som har skrivit detta får gärna skriva

Författare?

Titel?

Kapitel?

Till alla andra som väntar på nya kapitel kan vi säga att ingen av oss har så mycket tid för vi reser rätt så mycket nu på sommarlovet men dom sista delarna kommer innan skolan börjar i alla fall!

Kram!

Zinnias perspektiv

Jag sträckte mig efter min telefon som vibrerade. Jag låg fortfarande kvar i sängen, jag orkade bara inte gå upp. Jag såg på displayen att det var Ayline.

- Yes?

- Hur mår du? hörde jag Aylines röst i andra änden av telefonen.

- Ska du inte säga vem det är först? sa jag retsamt.

- Blablabla, ska inte du säga vem det är?

- Haha, okej förlåt då! Kom till saken.

- Kan jag inte bara få ringa till min favoritsyster och fråga hur hon mår denna underbara dag?

- Jag mår superduper.. Jag är trött Ayline, snälla!

- Okej då, jag är snäll idag. Jag skulle bara säga att mamma och pappa är i Skåne, dom kommer hem imorgon kväll tror jag. Jag är hos Phillipe och jag kommer hem sent ikväll eller imorgon, jag har inte bestämt mig än.

- Okaj, var det något mer?

- Nej, inte egentligen.. Bara en sak.

- Vadå?

- Justin är en våning under dig just nu.

- MEN VAFAN AYLINE, SÄG DET LITE TIDIGARE TACK! HEJDÅ. Jag klickade Ayline och drog snabbt på mig mjukisbyxor och ett linne som låg precis bredvid sängen. Jag rusade ner för trappan och kollade mig runt. I en av dom stora bruna fåtöljerna satt Justin och kollade på TV men vände upp blicken mot mig.

- Zinniaaa, heej! sa han och log mot mig.

- Hur länge har du vart här? Varför väckte du mig inte?

- Ett, typ en timme. Två, du är så söt när du sover. Tre, en kram kanske? Jag gick fram till Justin i fåtöljen och gav honom en stor kram.

- Jag har saknat dig Justin, massa.

- Som om jag inte har saknat dig då? Jag satte mig ner i Justin knä och vände mig mot TVn, nyheter.

- Kul program du ser på Justin, sa jag sarkastiskt. Vi borde gå härifrån så att du inte skrattar ihjäl dig.

- Haha, ack ja! Rädda mig Zinnia! sa Justin och fast jag inte såg honom var jag helt hundra på att han flinade på sitt vanliga sätt. Jag stängde av TVn och drog med mig Justin mot dörren. Jag tog snabbt på mig mina flip- flop medan Justin tog på sig sina sneakers som han alltid hade på sig innan vi gick ut genom dörren.

- Vart ska vi? frågade Justin.

- Jag vet inte riktigt, jag tycker vi satsar på att gå hitåt för jag har ingen lust att gå mot stan med dom här kläderna, sa jag och kollade ner på mina mjukisbyxor. Vi gick över en äng och jag fick ett svagt minne av att jag hade varit här förut. När vi var små hade vi alltid sprungit runt och utforskat ställen, jag och Ayline. Minnet blev starkare när jag tänkte på det, vi hade sprungit runt här och lekt. Det måste ha varit väldigt längesedan. Vi hade gått förbi här och sedan..

- Omg, Justin vi måste hit! Jag tog tag i Justins arm och började gå snabbare. Och nu! Precis som jag trodde, den steniga stranden med utsikten.

- Oj, vad fiiiiiiiint!

- Nej. Vi måste dit, sa jag och pekade på en ö som låg cirka 25 meter ut i vattnet. Om jag minns rätt så gick jag och Ayline dit när vi var små och jag vill tillbaka.

- Hur kommer vi dit?

- Går kanske, vattnet går inte mer än till knähöjd, sa jag och drog upp mina mjukisbyxor. 

- Jaa, vilken bra idé! Justin kollade ner på sina tajta jeans och sneakers. Jag lovar dig! Dom går inte att dra i! Jag tycker vi skiter i hela denna grejen med att gå i vattnet för jag har ingen lust att bli blöt i alla fall, sa Justin gnälligt.

- Nej, vi måste ut till ön..

- Ja men bär mig då, sa Justin och suckade.

- Bra idé Justin!

- Bra idé om man vill dö ja!

- Hoppa upp!

- Neej, Zinnia det här känns inte bra.

- Det tycker jag.

- Så, hoppa upp på min rygg nu!

- BARA för att jag litar på dig Zinnia.. Om vi kraschar är det ditt fel bara så du vet.

- Blablabla, kör nu då! Jag kände hur Justin hoppade upp och tog sina armar runt min hals, jag tog tag i Justins ben och började gå ut i vattnet.

- Whoow, trevligt att lära känna dig men nu kommer vi dö, hejdå Zinnia!

- Men ååh, sluta. Jag är bäst på detta, sa jag och log. Snart var vi över på ön och jag släppte ner Justin.

- Det där gör vi inte om Zinnia!

- Det skulle du ha tänkt på tidigare, hur tänkte du ta dig tillbaka?

- Just deet..

    Vi gick runt på ön och kollade, den var inte alls stor men den väckte massa minnen. Jag och Ayline hade haft picnik här och kollat ut över havet, den här ön var gigantisk för oss då. Jag log när jag tänkte på det.

- Är du hungrig? frågade Justin efter ett tag.

- Lite faktiskt, nu blir jag en taxi igen!

- Whiiee, nu åker vi! ropade Justin och hoppade upp på min rygg.

Justins perspektiv

Zinnia. Jag saknar henne så sjukt. Det hade bara gått en vecka sen vi sågs senast men det kändes som minst ett år. Det hade gått snabbt, första kyssen i skogen. Sen hade det hänt nästan varje dag, det var inget som jag styrde själv. Inte Zinnia heller, det var som att ödet förde oss samman. Det var som magi inuti mig när vi kysstes, alldeles speciellt. Jag visste inte heller hur vi skulle göra. Jag var helt fast vi henne, det gick inte att dölja längre. Jag hade henne i huvudet hela tiden, det enda jag tänkte på. Hon hade inte velat gå ut med det officiellt än. Jag vet inte vad jag tyckte heller om jag ska vara ärlig. Det finns ju en risk om man gör det, alla kommer ju knappast älska henne om dom får veta att vi är tillsammans. Det blir samtidigt ganska svårt att hålla det hemligt, jag vill ju vara med henne, hela tiden om jag fick välja själv och det finns ju paparazzis överallt som skriver vad som helst för att folk ska köpa just deras tidning. Vi får helt enkelt se vad som händer, just nu är det ingen koll alls i mitt huvud. Tankarna snurrar runt och är helt omöjliga att få ordning på. Mina tankar avbröts av att telefonen vibrerade och displayen lystes upp. Scooter.

-Yo Scooter! Wzuuuuuup? Svarade jag i telefonen.
-Justin, det är ganska grymt faktiskt. Vill du veta varför kanske? Sa Scooter förväntansfullt.
-Ja! Vad kan det vara? Scooter mår ju aldrig bra annars, sa jag sarkastiskt.
-Nej jag vet, jag är så deprimerad annars. Men inte nu för vi ska på tour om 3 dagar. Sa Scooter glatt.
-Grymt, vart ska vi?
-Massa olika ställen, vi hinner med hur mycket som helst! Vi är borta i en hel månad!
EN MÅNAD?! Tankarna snurrade runt i mitt huvud, jag skulle vara borta från Zinnia, hela min värld, i en hel månad! Om en vecka bara.
-Va då? Det blir grymt ju!
-Ja, jättebra! Hörde jag mig själv säga. Vi ses!
-Ja, det gör vi! Sa Scooter och jag la på luren.

Jag kände hur saknaden till Zinnia växte sig starkare när jag visste att vi inte skulle ses på en hel månad. Det här går inte. Jag knappade fram Zinnia på telefonen som jag fortfarande hade i handen och ringde.
-Justiiiiiiiiin! svarade hon glatt i telefonen.
-Zinnia! sa jag med ansträngd röst. Kan jag komma till dig imorgon Zinnia?
-Ja! Gör det Justin!! Bara lite random och sådant men skitsamma.
-Bra, för vi kommer inte ses på hur lång tid som helst sen..
-Varför?
-Jag ska åka på tour, i en månad!
-Nej, Justin varför?
-Jag vet inte! Det enda jag vet är att jag kommer sakna dig så sjukt mycket, därför kommer jag till dig imorgon.