How to love you - Del 34

 

 

Zinnias perspektiv

Jag sträckte mig efter min telefon som vibrerade. Jag låg fortfarande kvar i sängen, jag orkade bara inte gå upp. Jag såg på displayen att det var Ayline.

- Yes?

- Hur mår du? hörde jag Aylines röst i andra änden av telefonen.

- Ska du inte säga vem det är först? sa jag retsamt.

- Blablabla, ska inte du säga vem det är?

- Haha, okej förlåt då! Kom till saken.

- Kan jag inte bara få ringa till min favoritsyster och fråga hur hon mår denna underbara dag?

- Jag mår superduper.. Jag är trött Ayline, snälla!

- Okej då, jag är snäll idag. Jag skulle bara säga att mamma och pappa är i Skåne, dom kommer hem imorgon kväll tror jag. Jag är hos Phillipe och jag kommer hem sent ikväll eller imorgon, jag har inte bestämt mig än.

- Okaj, var det något mer?

- Nej, inte egentligen.. Bara en sak.

- Vadå?

- Justin är en våning under dig just nu.

- MEN VAFAN AYLINE, SÄG DET LITE TIDIGARE TACK! HEJDÅ. Jag klickade Ayline och drog snabbt på mig mjukisbyxor och ett linne som låg precis bredvid sängen. Jag rusade ner för trappan och kollade mig runt. I en av dom stora bruna fåtöljerna satt Justin och kollade på TV men vände upp blicken mot mig.

- Zinniaaa, heej! sa han och log mot mig.

- Hur länge har du vart här? Varför väckte du mig inte?

- Ett, typ en timme. Två, du är så söt när du sover. Tre, en kram kanske? Jag gick fram till Justin i fåtöljen och gav honom en stor kram.

- Jag har saknat dig Justin, massa.

- Som om jag inte har saknat dig då? Jag satte mig ner i Justin knä och vände mig mot TVn, nyheter.

- Kul program du ser på Justin, sa jag sarkastiskt. Vi borde gå härifrån så att du inte skrattar ihjäl dig.

- Haha, ack ja! Rädda mig Zinnia! sa Justin och fast jag inte såg honom var jag helt hundra på att han flinade på sitt vanliga sätt. Jag stängde av TVn och drog med mig Justin mot dörren. Jag tog snabbt på mig mina flip- flop medan Justin tog på sig sina sneakers som han alltid hade på sig innan vi gick ut genom dörren.

- Vart ska vi? frågade Justin.

- Jag vet inte riktigt, jag tycker vi satsar på att gå hitåt för jag har ingen lust att gå mot stan med dom här kläderna, sa jag och kollade ner på mina mjukisbyxor. Vi gick över en äng och jag fick ett svagt minne av att jag hade varit här förut. När vi var små hade vi alltid sprungit runt och utforskat ställen, jag och Ayline. Minnet blev starkare när jag tänkte på det, vi hade sprungit runt här och lekt. Det måste ha varit väldigt längesedan. Vi hade gått förbi här och sedan..

- Omg, Justin vi måste hit! Jag tog tag i Justins arm och började gå snabbare. Och nu! Precis som jag trodde, den steniga stranden med utsikten.

- Oj, vad fiiiiiiiint!

- Nej. Vi måste dit, sa jag och pekade på en ö som låg cirka 25 meter ut i vattnet. Om jag minns rätt så gick jag och Ayline dit när vi var små och jag vill tillbaka.

- Hur kommer vi dit?

- Går kanske, vattnet går inte mer än till knähöjd, sa jag och drog upp mina mjukisbyxor. 

- Jaa, vilken bra idé! Justin kollade ner på sina tajta jeans och sneakers. Jag lovar dig! Dom går inte att dra i! Jag tycker vi skiter i hela denna grejen med att gå i vattnet för jag har ingen lust att bli blöt i alla fall, sa Justin gnälligt.

- Nej, vi måste ut till ön..

- Ja men bär mig då, sa Justin och suckade.

- Bra idé Justin!

- Bra idé om man vill dö ja!

- Hoppa upp!

- Neej, Zinnia det här känns inte bra.

- Det tycker jag.

- Så, hoppa upp på min rygg nu!

- BARA för att jag litar på dig Zinnia.. Om vi kraschar är det ditt fel bara så du vet.

- Blablabla, kör nu då! Jag kände hur Justin hoppade upp och tog sina armar runt min hals, jag tog tag i Justins ben och började gå ut i vattnet.

- Whoow, trevligt att lära känna dig men nu kommer vi dö, hejdå Zinnia!

- Men ååh, sluta. Jag är bäst på detta, sa jag och log. Snart var vi över på ön och jag släppte ner Justin.

- Det där gör vi inte om Zinnia!

- Det skulle du ha tänkt på tidigare, hur tänkte du ta dig tillbaka?

- Just deet..

    Vi gick runt på ön och kollade, den var inte alls stor men den väckte massa minnen. Jag och Ayline hade haft picnik här och kollat ut över havet, den här ön var gigantisk för oss då. Jag log när jag tänkte på det.

- Är du hungrig? frågade Justin efter ett tag.

- Lite faktiskt, nu blir jag en taxi igen!

- Whiiee, nu åker vi! ropade Justin och hoppade upp på min rygg.


Kommentarer
Postat av: Alina

Haha jag som trodde att Justin skulle gå före än sin flickvän i sånna fall och bära upp henne :P

2012-06-21 @ 22:14:56
URL: http://novelleromjustindrewbieber.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0