How to love you - Del 32


Zinnias perspektiv 

Det dånande ljudet av Justins fans blev bara högre och högre ju närmare den gigantiska flygplatsen vi kom. Det enda som gjorde att jag inte flöt bort i allt skrikande var min hand som låg i Justin varma hand, hans tumme smekte min hand med små runda rörelser. Jag tittade ut genom det mörkna glaset och kände att Justins blick vilade på mig, jag slet blicken från världen och försvann i Justin varmt glittrande ögon. 

-Din fans älskar dig Justin. Sa jag och log snett mot Justin.

-Ja, fast inte lika mycket som jag gillar dig. Sa han och blev lite rosig om kinderna.

Jag svarade inte på hans söta komplimang utan gav honom en blick som sa mer än tusen ord och log mot honom. Han log mot mig. Hans leende var varmt, varmt som solsken. Jag hoppade lite närmare Justin och pussade hans kind. Jag satt kvar där, nära Justin, så här nära ville jag alltid vara Justin. Precis bredvid. Justin la sina trygga arm runt mina axlar och log mot mig. Vi var snart framme vid byggnaden och jag visste egentligen inte vart Justin skulle åka, fast det spelade ju egentligen ingen roll, det viktigaste var att vi skulle ses, snart igen. Det hade Justin sagt för någon dag sen. Jag visste att vi skulle behöva säga ”hej då” här i den stora bilen med svart skinnklädsel. Bilen stannade och det gjorde mitt hjärta också, jag ville inte lämna Justin nu. Inte än, vi hade knappt hunnit umgås innan han skulle i väg igen. Ut i värden. Jag tittade på Justin och kastade mig i hans trygga famn innan han viskade med en skör röst som jag alldrig hade hört tidigare. 

- Jag kommer saknar dig Shawty. Jättemycket. 

- Och jag kommer att sakna dig bieber.

Han log mot mig.

- Zinnia ditt leende är så vackert!

Jag mötte sedan Justin i en laddad kyss som skulle behöva täcka ett par dagars kyssar. Han släppte långsamt mina läppar och omfamnade mig.

Bildörren gled upp långsamt innan han ändrade sig och stängde dörren tvärt.

-Vi ses väl snart igen? Sa han med ett osäkert leende.

Jag pussade honom lätt på kinden.

- Klart.

Med de orden öppnade han dörren, stack ut huvudet och möttes av skriken. Han sa så lågt att man nästan inte kunde höra det.

-Hejdå Zinnia! 

Jag viskade tillbaka ett svagt.

"Hejdå" 

Jag visste att detta inte var det sista farväl av Justin inom kort. Men jag hoppas att det dröjer ett tag till nästa farväl i alla fall. 

Jag gick ur den stora bilen och möttes jag också av det skrikande ljudet. 

Jag gick mot den första bästa taxin medan jag tittade på Justin som stod och skrev autografer till helt galna fans. Tänk att två så olika människor från olika världar kunde vara som pusselbitar. Hoppas aldrig någon pusslar fel så att min och Justins bit inte passade längre. 

 

Kommentarer
Postat av: FlizanLizan

Hejsan

Äru sugen på en ny design så kostar bara mina designers 75 - 150 kr :P

2012-06-17 @ 11:35:00
URL: http://flizanlizan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: Bara vi som ser

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0